Det finns många klyschor i sportens värld. När alla pratar ett visst språk, med vissa begrepp och uttryck. Det kan bli slentrianmässigt och intetsägande.
Jag gör ofta reportage om löpare, på olika nivåer. Både de som springer omänskligt ofta, långt och länge, och de som bara tar ett varv runt husknuten mellan favoritprogrammen på tv.
Alla löpare, snabba eller långsamma, pratar ungefär samma språk när de ska förklara varför de gör något som kan tyckas både tråkigt och ointressant. Men det är ofta deras bästa stund i veckan, beroende på att som löpare där i spåret blir de ett med sig själva. De får distans till problemen i livet, de tänker bra, kommer på lösningar på vardagen, och de kopplar av. Detta i jakt på endorfinerna som alltid flödar efter ansträngningen, efter att löprundan är klar.
Efter löprundan, när man gjort jobbet för stunden, är det få saker som kan skapa irritation. Då är det mest en nöjdhet över att finnas till som infinner sig.
Sådana här berättelser brukar jag få när jag gör mina löparreportage. Men vet ni, jag vill inte kalla det innehållslösa klyschor. Inte på det negativa sättet.
Allting som en löpare berättar är nämligen sant. Det stämmer på pricken. Löpningen gör dig lycklig och tillfreds, åtminstone när du kommit över den värsta träningsvärken som är i början av ett liv som löpare. Lyckas man springa lugnt från början och sedan öka träningsdosen steg för steg kan man till slut hitta ett tillstånd som är nära det jag och andra löpare beskriver som ovan.
Andra andningen är exempelvis underbar. På en halvmara kan man känna att man är redo att bryta redan efter sju-åtta kilometer, men sedan efter en mil någonstans släpper det plötsligt och kroppen har liksom vant sig vid ansträngningen. Då är det skönt att vara människa.
Att det är många som upptäckt löpningens fröjder och motionerandets effekter visas på lördagen den här helgen, när Nya Broloppet har sitt femårsjubileum. Elitinriktningen som Maif hade i Baltzarloppet på de heta somrarna förr har försvunnit, nu är det bara ett folkligt lättsamt nöje att springa en skön höst-eftermiddag. Ingen stress och jäkt, samtidigt som den som vill det kan jaga ett personbästa på den milbana som anses "snabb".
Maif har träffat rätt med Broloppet och att det är kring 1 200 löpare på startlinjen betyder att den här septemberlördagen är en av årets roligaste sportdagar i Motala.
Numera är det alltid så fiffigt också med dessa lopp att det går att vakna upp på samma dag och komma på att man är löpsugen, att man är sugen på att genom löpning göra sig lite mer lycklig. Då är det bara att anmäla sig på plats och sedan ta emot folkets jubel, längs banan och i målet.
Det sägs att vi lever i en individualistisk tid, och löpning kanske på många sätt är individuellt. Men i ett lopp som Broloppet blir det en kollektiv grej, där alla är lyckliga tillsammans och alla lyckas med sina respektive mål mer bredvid varandra än i konkurrens.
Ett motionslopp är egentligen en miniatyr av ett perfekt samhälle.