Det säger polisinspektör Mattias Granqvist, gruppchef för brott i nära relationer vid Linköpingspolisen. Könsstympning sker i det fördolda och är svår att utreda. Ofta är många människor inblandade och det finns ett starkt kollektivt intresse av att skydda såväl brottet som varandra.
Sedan könsstympning kriminaliserades 1982 finns endast två fällande domar i landet.
LÄS MER:"Skriket är fyllt av panik och smärta"
Trots att ni var snabbt på plats har förundersökningen lagts ned. Varför?
– Rubricering är ”försök till könsstympning”. Den flicka som läkarundersöktes hade inte genomgått könsstympning. Men vi kan inte med 100 procents säkerhet säga att det var rätt flicka. Ändå är jag tillfreds med hur vi har jobbat. Ärendet har fått gott om resurser, alla på platsen identifierades med foto och så vidare.
Vad hade kunnat underlätta utredningen?
– Fler vittnen. Nu har vi bara ett.
LÄS MER: Juno Blom: "Det Emma gjorde är modigt"
Emma tror att den utsatta flickan byttes ut.
– Vi har haft det i åtanke och letat alternativ. Väldigt många människor var på plats och försvann till olika lägenheter. Det kan ha skett ett utbyte, men vi landar i en osäkerhet här.
Kunde ni gjort något annorlunda?
– Möjligen kunde vi ha fryst läget tidigare, så att vi kunnat säga ”exakt dessa personer befann sig i lokalen vid händelsen”.
Emma ångrar att hon inte ringde er innan hon bankade på dörren.
– Jag tycker inte att hon ska tänka så. Hon agerade instinktivt och bra. Visst hade läget kanske varit annorlunda om hon ringt innan, men det är lätt att vara efterklok och möjligheten att flickan inte hann könsstympas finns fortfarande.
Vad vill du säga till dem som misstänker könsstympning?
– Polisanmäl!
LÄS MER: De jobbar mot kvinnlig könsstympning