Måndagens kommunfullmäktige i Motala beslutade att en kommunal bolagskoncern ska skapas. Att bostadsstiftelsen Platen i nuläget inte ingår i planerna är en kortsiktig vinst för motståndarna mot en bolagisering av stiftelsen, men den frågan lär återkomma igen.
Att oppositionen med S, V och C lyckades få till en minoritetsåterremiss under decembermötet och därmed tillfälligt stoppa koncernprocessen var motiverat. En risk- och konsekvensanalys bör kunna vara en del av underlaget, liksom ekonomiska konsekvenser av ett beslut om koncernbildning.
Känslan är att det lite för ofta hanteras stora ärenden i Motala kommun där den ekonomiska aspekten mer eller mindre saknas. Det uppenbara exemplet i närtid är den stora skolomläggningen i Motala, där en utomstående betraktare fortfarande inte vet om och i så fall hur mycket pengar som (kanske) förväntas sparas. Därmed vet vi inte om förändringarna är värda allt negativt som följer med dem.
Nu fanns i varje fall rimligt omfattande svar i ärendet om koncernbildning presenterade och ärendet var därmed formellt redo för ett beslut. Även om det fanns tveksamheter kvar – exempelvis att fel version av förslag till bolagsordning fanns i handlingarna – fattades ändå beslutet. Motala ska framöver ha en bolagskoncern.
Oppositionen var fortfarande inte riktigt nöjda med underlaget, men de fick gilla läget. Någon ny minoritetsåterremiss i ärendet var inte möjlig och ett förslag om bordläggning röstades ner. Därmed kunde Samverkan för Motala (M, KD, SD) tillsammans med Liberalerna få som de önskade, i stort med stöd av oppositionen.
Tajmingen för Motala kommun kunde opinionsmässigt ha varit bättre, men det är naturligtvis ingenting som går att ta hänsyn till. I kölvattnet av den hårda kritik som under den senaste tiden har framförts mot Linköpings kommunala bolag Tekniska Verken och hanteringen av elbolaget Bixias utbud är det definitivt inte populistiskt att komplicera situationen för kommunala bolag i Motala.
För visst är innebär ändå en koncernbildning att komplicera situationen. Det finns fördelar ekonomiskt och juridiskt, men som tidigare konstaterat är förändringen sannolikt inte till gagn för demokratin. Glädjande nog verkar just den aspekten ha fått gehör både hos styre och opposition, eftersom båda sidor lyfter fram behovet av öppenhet och transparens.
Det är bra, men samtidigt kan den viljan ändras över tid. Själva strukturen i sig gör oavsett det situationen mer svårbegriplig. Bland annat när pengar kan slussas som bidrag mellan olika bolag i koncernen. Vissa kallar det en ansvarsfull hantering av skattemedel, andra skatteplanering. Det ligger i betraktarens öga.