”Låt lärare vara lärare”. Ett sedan länge bevingat uttryck som har fått en alldeles särskild plats i debatten om den svenska skolan. Ett klokt uttryck, som helt enkelt handlar om att lärare precis som de flesta andra yrkesmänniskor presterar bäst om de får bra förutsättningar att göra det. Undervisa elever, inte hantera massa annat runt omkring.
Uttrycket har historiskt sett förknippat mycket med Folkpartiet, nuvarande Liberalerna. Det ska dock sägas i sammanhanget att varken folkpartister – eller för den delen andra politiker – alltid har levt som man lärt. Bördan som har lagts på lärare har i stället ökat i modern tid. Från politiker, från verksamheter, från vårdnadshavare. Så kan vi inte ha det längre.
Frågan är åtminstone delvis högaktuell i Motala kommun inför år 2025. I en debattartikel häromdagen lyfte Anna Olskog, förbundsordförande i Sveriges Lärare, åter igen lärares villkor och förutsättningar. Det kan tyckas som en självklarhet, men det visar sig att det verkligen behövs.
I budgetbeskrivningen från den styrande konstellationen med M, SD, KD tillsammans med L återfinns exempelvis inte orden lärare eller pedagog. Under målområdet som rör skolan ska kommunen vara ”en attraktiv arbetsgivare” som vill ha ”kompetenta medarbetare”. Det kan i och för sig tolkas brett, men kärnan att arbeta vidare med lärarnas roll syns inte.
Lite samma sak är det hos Socialdemokraterna. De lyfter också skolans vikt på olika sätt och nämner klokt pedagogerna i en intervju med MVT. I budgetbeskrivningen nämns dock inte lärarna eller deras förutsättningar som en nyckel för framgång.
Vänsterpartiet är i sin beskrivning föredömligt tydliga med att de både vill ha fler lärare i skolan och fler andra vuxna i skolan. Det skulle direkt påverka lärarnas förutsättningar, men budskapet kunde ha varit ännu tydligare för att nå hela vägen.
Centerpartiet är det parti som tydligast lyfter frågan om lärarnas förutsättningar som ett fokusområde. ”Vi kan inte lägga fler arbetsuppgifter på pedagogerna, de måste i första hand få vara lärare”. Partiet lyfter en ändring i förvaltningsstrukturen som en åtgärd på väg dit. Lite väl byråkratiskt kan det tyckas, men ambitionen är god.
Lärarnas förutsättningar nämns alltså inte som ett fokusområde, varken i majoritetens budgetförslag eller i det största oppositionspartiets. Det känns underligt, för självklart finns viljan att ge lärarna bättre förutsättningar även hos fler än fristående Centerpartiet och Vänsterpartiet.
Men, även det som kan tyckas vara självklart måste skrivas. Ordval i en budget har som redan konstaterat en stor betydelse.