Besluten om budgetar och skattesatser är det största ansvar som kommunfullmäktige har.
Då var vi framme igen vid den tid på året då det har blivit dags att putsa spåkulan, gnugga geniknölarna och även öppna den stora plånboken. Nu ska skattepengarna spenderas. Det är dags att ta en titt på trippelmiljardprojektet Motala kommun som förbereder inför år 2025.
Förarbetet med drift- och investeringsbudgetar för nästa år är alltså i full gång. Ett viktigt steg är i och med kommunstyrelsens förslag taget på väg mot det slutliga beslutet i kommunfullmäktige, det högst beslutande demokratiska organet i en kommun.
Ett annat fullmäktigebeslut som är viktigt i sammanhanget är hur mycket kommunalskatt som invånarna ska betala. Det kan konstateras att V väljer att föreslå en skattehöjning i sitt motförslag, vilket så klart skulle ge kommunen mer pengar. Det får dock samtidigt negativa effekter för vanliga medborgare, som får mindre pengar kvar i sin privata plånbok.
Budgetsamverkan för Motala med styrande M, SD och KD plus L som samarbetsparti kallas i detta sammanhang väljer dock att föreslå en oförändrad skattesats. Det är ingen överraskning utifrån ideologi och läge, men det är ändå värt att konstatera fakta.
Den föreslagna budgeten på drygt tre miljarder kronor som kvartetten presenterar förväntas ge ett positivt resultat på 82 miljoner kronor. Det är utifrån förutsättningarna ett rimligt resultat, särskilt mot bakgrund av att verksamheterna får full ersättning för exempelvis löneökningar. Det är ingen självklarhet, men det är klokt.
Var kommer då ”vinsten” ifrån? Av överskottet på 82 miljoner är hela 51 av dem kopplade till det som kallas effektiviseringar. I klartext att göra samma sak till en lägre kostnad, eller att göra mer till samma kostnad. Inga besparingar, alltså. Effektiviseringar, exempelvis i form av att arbeta på smartare sätt.
De fyra styrande partierna verkar ha goda förhoppningar om att det ska gå bra. Effektiviseringarna ”kommer inte påverka våra medborgare i någon större utsträckning”. Det återstår att se, men en stor del av effektiviseringen förväntas ske hos Tekniska servicenämnden. Där ska fyra procent av budgeten effektiviseras bort. Låt oss hoppas att det är görbart, utan att det märks på lokaler och annat.
Samtidigt innehåller effektiviseringsdelen av budgetbeskrivningen en formulering om att ”detta inte är ett sparbeting för ett enskilt år”. Ordvalet sparbeting väcker frågan om vad som egentligen avses. Är det verkligen 51 miljoner i effektiviseringar som förväntas? Är det besparingar? En kombination?
Här handlar det sannolikt om en liten språkförbistring, men det gäller att vara noggrann i språkbruket. Folk gör ofta som man säger, inte som man menar.