– Kamratskapen och vännerna. Det är därför jag blivit kvar i idrotten, säger han.
Björn Yngve är en man med många strängar på sin lyra. Så var det redan från barndomen när han växte upp i Motala.
– Jag höll på med fotboll, bandy, brottning och styrkelyft. Jag fick en speedwaycykel av pappa.
Blev du bra på något?
– Nej, haha.
– Min största merit är väl att jag sparkade Klas Ingesson på benen i nån match. Jag var back i IFK, han var forward i Ödeshög.
Björn Yngve har alltid varit kvar i Motala, han har bildat familj här, och han har inga planer på att flytta.
– Det har alltid varit bra. Jag gillar stan och gillar folket. Genom mitt jobb som ordningsvakt och mitt liv i idrotten känner jag mycket folk och har många vänner. Det finns liksom ingen anledning att flytta, även om man aldrig ska säga aldrig, säger han.
Det finns en väg till idrott hela livet även om man inte "var bra" på något som ung. Det är Björn Yngve ett exempel på. När sonen Joakim spelade ishockey var han under något decennium med som ledare, och även som styrelseledamot, i Maifhockeyn. Nu är han med och hjälper dottern Emma som är kastare i Maifs friidrottsklubb.
– Hon vill att jag är med och då är jag ju det.
Vad är din devis som person/idrottsledare?
– Jag tycker inte om folk som inte står för vad de säger, man ska vara ärlig och rak. Sedan är det viktigast att delta i idrotten. Det är viktigare än att vinna, även om målet ska vara att vinna. Men det räcker gott att tävla mot sig själv.
Björns pappa Ove Yngve var förr i tiden i flera decennier en eldsjäl för Piraterna. Ända in på 2000-talet. Både som depåchef och besiktningschef. Ove förde in mc-intresset hos Björn.
Björn fick in en fot, var ett år ordförande i Piraterna på Börje Rings tid och har varit tävlingsledare. Han har också varit lagledare och speaker på Dunteberget. Så kom han också in på att börja döma speedway, vilket han gjort i elitserien sedan 2007. Med en mellanperiod som allsvensk domare.
I svensk speedway i dag finns blott 14-15 personer som kan döma och Björn har haft ett 30-tal uppdrag redan i år. Nu dömer han kvartsfinalmötet mellan Smederna och Dackarna, båda matcherna.
Vad är svårast med att döma speedway?
– Utgång i första kurvan och ingång i andra kurvan, där det är längst från domartornet. Svårast att se vad som händer där.
Betalningen för en elitseriematch är 4 300 kronor, före skatt.
– Inte så mycket med tanke på att en del förare har 4 300 per poäng i lön, säger domaren.
Är det bra atmosfär som speedwaydomare?
– Ja, med något undantag sköter sig alla bra. Det skälls sällan.
Med snacket om lön kommer vi snabbt in på Piraternas ekonomi, och hela svensk speedways ekonomi som är sargad. Ekvationen går helt enkelt inte ihop.
– Man värvar ihop lag som kostar för mycket. I Piraternas fall tycker jag problemet är att laget värvades ihop först och sedan gjordes det en glädjekalkyl på publiksnitt efter det. Man borde börjat med intäkterna och sedan värvat ihop laget.
Björn Yngve är en av de som tycker att Svemo borde göra om sitt speedwaysystem helt.
– Ta bort alla snitt, slå ihop serierna och kvotera in tre svenskar i alla lag. Om något lag har råd att värva de tre bästa svenskarna så får de göra det.
– Sedan kan man dela upp serierna halvvägs, de bästa kör om slutspel och de andra i en fortsättningsserie. Sedan får ettan i den nedre serien en plats i slutspel.
– Hur som helst måste klubbar och förbund jobba tillsammans nu för att få ordning på det. Annars överlever inte svensk speedway.
Björn Yngve brinner för motorsport, det förstår vi av vad som står överst på hans bucket list.
– Ett Formel 1-lopp skulle jag vilja uppleva i verkligheten.
Vad stör dig i idrotten i dag?
– Att det är för mycket pengar. Både bland de stora och bland ungdomar. Är Zlatan värd 100 miljoner? Nej, knappast. Behöver barn hockeyklubbor i komposit? Nej, knappast, säger Björn Yngve.