– Jag tar det som det kommer, har ingen bucket list, säger Linda när hon tar emot hemma i villan i Duvedal.
Linda Nordlund lever i nuet och är graviditetsledig från sitt jobb. I april väntar hon och Christopher Sandell parets andra dotter.
– Ja, de säger att det ska bli en tjej, säger hon.
Med magen kan hon inte vara förare själv, men det betyder inte att hon är mindre engagerad i sin passion draghundsport. Det har varit en hård tävlingssatsning de senaste tre-fyra åren. Hon och sambon köpte sin första siberian husky-hund 2010 och sedan dess har det rullat på.
– Vi har fyra hundar i träning och tävling och vi har totalt elva hundar i teamet som vi samarbetar med, säger Linda.
Teamet består av Robert Karlsson och Hanna Karlsson från Motala, Lindas mamma Åsa Ström, samt Jenny Larsson från Mariestad. Polarvinden kallar de sig.
Hanna Karlsson har också nyligen fått barn så det är grabbarna som får ta hand om en del action i träningen.
På VM i Särna 7–10 mars är det Robert Karlsson som ska köra de 16 milen på polardistans. Teamets åtta bästa hundar ska tas ut.
Linda Nordlund åker med, som ansvarig för mästerskapets funktionärer. Så deltagande är hon i sin nya sport.
– Vi har planerat det sedan i våras. VM brukar ha 65 deltagare, men i år är det 130 förare. 16 länder är representerade, berättar Linda stolt.
Linda Nordlund tänker efter att andra barnet kommit ut återigen satsa som förare. Målet är långdistans, lopp på 30-40 mil i Norge och Sverige. Men det finns draghundsäventyr som är upp till 100 mil långa.
– Jag vill ha hundar som klarar träning och tävling i hård belastning. Jag vill satsa långsiktigt och kan tänka mig att avla också, säger Motalatjejen.
Finns det någon likhet med handboll?
– Nej, tror inte det. Det ska vara att det handlar om lag i så fall. Jag är ingen individualist, utan är mer lagspelare. Jag trivs ihop med andra människor.
Handbollen, ja. Linda Nordlund spelade fotboll i Boren från och till under uppväxten, men det var aldrig grejen för henne. Handbollen blev hennes sport, först i MHK, sedan i VHF och så MHK igen.
– Jag märkte tidigt att jag var bättre med händerna än fötterna, säger hon.
Nordlund värvades redan som 14-åring till Vadstena HF och var snart med i klubbens division 2-lag.
– När jag platsade där och fick spela ihop med spelare som Josefin Andersson, Johanna Blom och Sofia Falk var det stort.
Nordlund kom också senare hem till MHK där hon var med och förde upp ett lag med en stomme av spelare födda 1993 från fyran till tvåan.
Det var under MHK-eran hon skadade knäet, drog av ett korsband, vilket tvingade henne att sluta. Hon försökte sig på en comeback i VHF för två år sedan, men drog då av korsbandet i samma knä igen. Då var det slut.
– Det är tråkigt, säger Linda som också beklagar att MHK inte har något damlag längre.
– Det verkar generellt svårare med lagidrott, underlaget blir mindre. Ungdomar är individualister och vill inte lägga ned tid på lag, funderar hon.
Nordlund har själv hunnit med en del äventyr på egen hand, före familjebildandet. Hon bodde i Kanada en vinter, och var skidåkare och massageterapeut i Big white i Klippiga bergen. Hon jobbade i Norge ett år också, på både dagis och spa-hotell.
Nu är det andra barnet som är utmaningen och hon är förberedd, precis som inför jobbet med att göra draghunds-VM i Särna till bra tävlingar.