Vi träffar honom i det enkla huset på Ekenäsvägen där han bott de senaste 15 åren. Nu även med femåriga dottern Emilia som också fått växa upp på brottarmattan.
– Hon är alltid med mig på träningar och tävlingar. Men nu börjar hon få lite egen vilja. Att titta på tv lockar mer och det blir lite kamp ibland, säger pappa.
Med det kommer vi direkt in i debatten om barnidrott och om idrotten kanske organiserar sig för tidigt.
Motala ABK inbjuder barn redan från sex år att vara med i klubbens verksamhet.
– Jag förstår vad du menar med att det är tidigt. Men det är bara lek när vi har barnen. Det är bara först sista fem minuterna som barnen får testa några grepp. Det ska inte finnas något allvar alls, säger "Lollo".
Precis som andra klubbar får dock Motala ABK erfara att många ungdomar lägger av redan i tolvårsåldern. Då har de tröttnat.
– Jag tror att det satsas för hårt många gånger. Vi får inte med bredden, säger ledaren.
Roger Säll började själv brottas i tioårsåldern. Tack vare Frank Andersson som var enormt stor i slutet av 70-talet.
Roger blev duktig tack vare träning i både Motala och Mjölby. Han tog USM-silver som 16-åring och blev utsedd till Västeråstävlingen Mälarcupens bäste brottare som 17-åring. Han var en av landets stora talanger.
Men när han slog i ryggen i en motorcykelkrasch i tonåren gjorde det att han inte kunde träna elitmässigt. Det gjorde för ont och satsningen uteblev.
Brottningen gav han dock inte upp.
– Förr fanns en bredd utanför eliten. Det fanns serielag i brottning och många fler höll på, säger han.
Roger Säll har tävlat på lägre nivå, ända fram tills för några år sedan. 22 DM-guld har han tagit totalt.
Ledare i klubben har han varit i snart 30 år, och ordförande sedan 90-talet.
– Brottningen har gett mig så mycket, någonstans att gå och vara. Jag gillar att fajtas också, men inte att slå någon på käften. Då passade brottning bättre än boxning som jag först började med, säger han.
I Sälls hus märks passionen. Här och var i olika rum i huset på Ekenäs hänger brottarmotiv. På olika ungdomskullar, eller på minnen från hans liv i sporten. När han blev årets idrottsledare på Föreningsgalan i fjol var det stort och diplomet står kvar på bänken i farstun.
Hur mår brottningen som sport i dag på riksnivå?
– Jag tycker att den utvecklas tack vare den växande tjejbrottningen.
Och Motala ABK?
– Klubben mår bättre än någonsin, vi har 50-60 aktiva nu.
Brottarna är en av få som verkligen trivs i Team Sportia-hallen, men det finns ett problem. Att mattorna ligger öppna och springs på av allmänheten. Vilket kan göra det ohygieniskt och ofräscht att träna.
Klubben har en idé om en egen lokal.
– Men det är för tidigt att prata någonting om det, säger ordföranden.
En orsak till MABK:s lyft är invandringen. Irakier, afghaner, tjejener och armenier är med i klubben. Där de kommer ifrån är brottning stort.
– Det betyder mycket. Det blir landskamp på träningarna. Och de sköter sig bra, vi har väldigt hög kvalitet på våra fristilsträningar. Vi har fått pengar av samhället för att ta hand om de nyanlända också, berättar Roger Säll.
Vad är utmaningen för dagens lokala idrott?
– Att få folk att jobba ideellt. Det är svårare än förr.
Roger Säll har brunnit så mycket för sin brottning att han nästan bränt ut sig. Nu tar han det lite lugnare och är inte med på allt. Det är ett familjeintresse, det märks när mamma och sambon hjälper till i klubben, när systern sitter i förbundet och systersonen är tränare.
Vilket var ditt favoritkast som barn?
– Skruvkryss och omvänt livtag. Jag slog alltid bakåt, berättar Lollo Säll.