Del tre av sex i Motalas cykelfest genomfördes på lördagen, i helt okej väder. Tjejvättern över tio mil är ett lagom lopp. Behövs inte så mycket träning, men är ändå lite tufft. Många var nöjda med sig själva när de klarat distansen.

– Det har varit rätt bra. Lite motvind och lite medvind och lite regn. Man blir lite trött också. Lagom allting, säger Lise-Lott Nilsson, 47 år, från Linköping efter att ha mottagit sin medalj.

Lise-Lott Nilsson har cyklat i sju år. Hon säger att det var lite 40-årskris att hon började. Hon körde för andra gången nu.

Artikelbild

| PÅ RULL. Det 27:e Tjejvättern genomfördes på ett lugnt sätt på lördagen.

– Jag är lite dåligt tränad nu så jag kör det här som uppladdning inför de andra loppen, säger hon.

Lise-Lott var laddad för Halvvättern också, plus Vätternrundan. Redan i år ihop med sin man Veine Nilsson.

– Vi ska under tolv timmar på Vätternrundan, säger hon.

Tjejvättern handlar om ensamåkare som gör sina egna lopp, men också om tjejer som gör det tillsammans. Östersundstrion Johanna Wikman, Pauline Gunnman och Sara Österberg träffades längs banan, alla tre på racercykel.

Artikelbild

Sara Österberg har gjort både Tjejklassikern, halvklassikern och vanliga klassikern. Nu gör hon tjejvarianten igen.

– Jag gör det igen för att det är roligt. Det är en frihetskänsla att cykla, skönt att trycka på, säger Sara.

Artikelbild

– Härliga vyer också. Vi har våra fjäll, men inte de vyer ni har här med slätten, fortsätter Sara Österberg.

Tjejvättern genomfördes i bättre väder än förväntat och vid sextiden på lördagen hade inga allvarliga incidenter längs banan rapporterats in. Det leende loppet gick lugnt och skönt till.

Artikelbild

Katja Vestberg och Marit Rapp från Leksand var två av förstagångsåkarna. De hade lagt upp ett eget träningsläger på Sardinien i maj och åkte då 30 mil på en vecka.

– Så många vackra hus längs vägen. Platt och bra och lättare än Vasaloppet, sade Marit Rapp.