Det finns många typer av kärlek. Jag brukar säga att en av de vackraste formerna är kärleken till ett idrottslag. Förhållandet mellan supportrar och en klubb är i stort sett alltid livslångt i nöd och lust, genom tider av både framgång och motgång. Detta i ett samhälle där vi sällan jobbar på samma arbetsplats genom hela livet, få lever livslångt med samma partner, och där få av oss bor på samma ställe genom decennierna.
Människor av i dag är ombytliga och rastlösa och lever i alla delar av livet ofta i tron av att gräset är grönare på andra sidan.
Men inte när det gäller fans och idrott. Många träffar sitt livs kärlek, sitt favoritlag, tidigt i livet och tar med sig passionen ända ned i graven. Jag ska inte säga att kärleken är villkorslös, både laget och supportern har förstås krav på varandra och det kan bli hårda ord från båda håll, men så många skilsmässor tror jag inte att vi ser.
I Motala och Vadstena ser jag många sådana här kärleksförhållanden. Folk älskar fotbollslandslaget och kan turnera runt Europa tillsammans med det. Eller Tre Kronor som också många gillar. Sedan är det lag som Liverpool, Manchester United, Leksand, Brynäs, Hammarby och AIK som vars matcher folk planerar sina semestrar efter. Calle Ågren hissar stolt sin IFK Norrköping-flagga på Mossen, och Tommy Fransson gör detsamma för Djurgården i Råssnäs. AIK:s klubbmärke finns intatuerat på en del Vadstenabors skinn.
Det är bara att beundra denna kärlek där det heller aldrig syns någon svartsjuka. Det är en kärlek som gärna delas med fler, då blir det bara ännu mer passionerat.
Nu till saken. Ämnet för den här krönikan var egentligen att skapa en del fyra i min listserie. Efter bygdens hetaste lag, idrottare och ledare var tanken att lista de hetaste fansen i Motala-Vadstena. Med lite ledsamhet kan jag dock konstatera att det inte blir mycket av lista på det här området. Det är nämligen väldigt skralt med så kallade "Fever pitch-fans" för våra lokala lag. Det människor kan offra för lag i den stora världen är det sällan som man gör innanför 50-skyltarna i hemstaden.
Det kanske är naturligt att det blir så, kanske vågar folk inte förlora sig i det som är närmast. Men det är synd för även om våra lokala lag alla har supporterstöd, var och en på sitt sätt, så skulle alla verkligen behöva fler fans som älskar laget livet ut.
Piraternas fans i Crossbone brann de första åren i elitserien och genom SM-gulden 2011 och 2013. Full fart både före match och under tävling. Men av nästan 100 medlemmar 2005 finns bara ett tiotal kvar nu och intresset tynade bort i takt med fallet ur elitserien. Christian Jonsson säger dock att även fansen, som har sin stuga kvar, ska försöka få en nystart i allsvenskan nästa år.
IFK Motalas bandyfans i Forza Blåvitt hade förr 150 betalande medlemmar. Nu finns ett 20-tal kvar. Dock finns en kärna som åker på alla bortamatcher och fixar tifo, all cred till deras engagemang, men Forza behöver bli fler.
Maif-fotbollen har en supporterklubb med 160 medlemmar och ibland åker ett par billaster till nära bortamatcher. Tränare och klubbledning bjuds också in till tisdagsmöten för konstruktiva frågestunder. Men Maifs fans, "gubbdagiset", behöver en föryngring och borde även höras mer på matcherna.
Maifhockeyns fans hade en storhetstid med Millennium Stars några år efter ishallsbygget. 264 medlemmar fanns under fem år och det var stort engagemang. Men nu finns inte mycket kvar.
Både Solfjäderstadens innebandy och VHF:s handboll kan skapa färgstarka väggar vid enstaka tillfällen, vilket ger en härlig känsla, men genom vardagen finns inte många fans i matchtröjor. Även om Solfjäderns publik i höst fått en rejäl nytändning i herrettan. Kring VGIF i Vadstena finns ingen supporterkultur alls, och har heller inte funnits i modern tid.
I detta ämne blev det alltså ingen lista, bara en liten genomlysning av något som har stor utvecklingspotential på i stort sett alla håll.
Fans kan ibland ha en negativ input i storstäderna, men så kallad positiv supporterkultur är verkligen något som det behövs mer av i idrottslivet i Motala-Vadstena. Med en bättre "tolfte spelare" tror jag också lagen kommer att vinna mer och nå högre upp. Hur det nu ska uppnås, men det kanske räcker med att någon ny eldsjäl i varje klubb bara kommer in och tar tag i det.