Ja, det är klart att över tid är det alldeles för låg nivå att stans bästa lag, Motala AIF, är ett mittenlag i division 2. Och ja, det är också för låg nivå på andralaget. Precis som Boren i fjol så åker IFK Motala ur trean med dunder och brak. Helst ska det vara ett stabilt lag i trean, gärna två så det blir derbyn som Zeros–LSW-matcherna förr.
Dessutom är det också för dåligt att de som slåss om "bronset", Boren och LSW, båda är långt från toppen i division 4.
Så det går absolut att vara negativ när det gäller Motalas herrfotboll just nu.
Men, det går också att vara positiv. När ungdoms-DM spelades med sitt finalspel på Stångebro IP i helgen hade Maif tre lag i final. Det blev ett guld och två silver för ungdomarna. Oerhört bra förstås. Det visar att det finns en framtid i stan. De som vann, Zoran Lukics 01-lag, har satsat hårt i många år och slitet har gett utdelning i många bra spelare. Även juniorfinalen hörde jag höll bra klass.
Jag såg också många bra saker när jag, tillsammans med min bisittare Rickard Göthberg, kommenterade historiens första direktsända tv-match på Borens IP på söndagen. Derbyt mellan Boren och LSW, som hemmalaget vann med 3–1, innehöll många delikatesser som var som hämtade från högre serier.
Många av de bra sakerna utfördes också av tonåringar, som LSW:s 15-åring Linus Sjöholm och Borens 17-åring Måns Lindman. Båda är värda att skrivas upp i större klubbars böcker. Även LSW:s moderne back Edvin Hellqvist och Borens strateg på mitten, Oliver Blomdahl, tror jag kan bli riktigt bra.
Så alla som såg matchen tror jag håller med mig. Det var en match full av framtid. Det kan man tänka på när det i tabellerna kan tyckas som att alla de bästa fyra lagen är på för låg poängnivå.