Jag tror aldrig att jag sett så mycket förhandsstatistisk som talat emot ett lag. Det fanns enormt mycket siffror på hur säker IFK Motalas förlust mot Sandviken borta var inför bandypremiären. Världens bästa klubblag mot en nykomling, då var det inte ens spelbart med en etta, och tvåa gav 20 gånger pengarna. SM-guld för Saik betalade 2.25 på ett spelbolag, 501 gånger pengarna om du lirade på Motala.
Sedan kunde man se statistiken mellan lagen. IFK hade inte vunnit mot Saik hemma i Motala sedan 1997, då det blev 6–1 i elitserien, och i Sandviken inte sedan 1984 på Stefan Lindéns tid.
Absolut ingenting talade för att Saik skulle misslyckas, frånsett då möjligen underskattning. Men det blev det inget med, åtminstone inte från start. Saik visade då smartheten att bara spela med fyra gubbar i försvarslinjen och en extra gubbe framåt, vilket satte Motalaspelarna under press.
IFK-målvakten Jacob Claesson, en gång ratad av Saik under en försäsong, fick omedelbart visa att han är en bra målvakt. Med en rad fina räddningar. Men när det var Saikspelare först på returerna fick till och med han kapitulera. Vid 4–0 hade det knappt gått 20 minuter.
Det blev ett tufft uppvaknande för IFK Motala, att efter de allsvenska säsongerna nu plötsligt kastas in i en hetluft mot ett av de bästa bandylag som finns. Saik bestämde händelserna fullständigt i inledningen och dödade allt hopp om spänning i matchen.
Men ändå kändes det häftigt och stort med Vitaliy Klyushanovs första mål och när sedan IFK gjorde tre raka mål i andra halvlek. Där sågs Viktor Spångberg göra två fina spelmål och Olle Nordlund smälla in en hörna från samma läge som mot Gripen i kvalet i våras. Jag tycker också att Viktor Uhlin, Spångbergs ytterhalvskollega, visade en hel del före paus.
Så en hel del konstruktivt spel och en hel del bra målvaktsspel fick vi se av IFK. Den stora frågan är dock hur det ska bedömas, hur mycket värt det är, när Saik efter att ha avgjort matchen inte gjorde många knop i perioder. Saik låg inte på högsta växeln i alla 90 minuter, utan gjorde vad som behövdes i andra halvlek.
Jag fick påstötningar från Motalafolk både i Sandviken och hemifrån att skriv positivt nu, och förstå nu att 4–10 är ett bra resultat. Jo jo, men jag tycker ändå att det inte säger så mycket.
Det är mot Tellus på onsdag som värdemätaren kommer. Efter Saiks start spelades liksom bara premiären av, lite som en uppvisningsmatch med lite smådelikatesser från båda lag.
Men både Henrik Hagberg och Magnus Muhrén, Saiks ledare, uttryckte respekt för Motala. Hagberg pratade om att vinna rätt matcher, då finns det chanser att hänga kvar, och Muhrén trodde att många lag kan få jobbigt mot Motala om laget krigar som i premiären.
Och visst, IFK kom undan premiären med godkänt. Det kunde blivit mycket värre siffror om Saik haft full gas hela vägen. Saiks världsklass-spelare visade inte hela sitt register.
Samtidigt oroar nya skador i IFK. Fredrik Lönn har en fotskada efter en kollision på träning. Han stod över mot Saik och är osäker på spel mot Tellus. Utan Lönn tappar IFK-motorn en cylinder, den lagmotor som ska hålla kvar nykomlingen i högsta serien.