På fredagen blev vi tio miljoner människor i Sverige. En magisk gräns är passerad, en bas för utveckling förstås. I varje människa, den mest komplexa och fantastiska maskin som någonsin har funnits på vår jord, bor det enorma mängder utvecklingspotential. En outtömlig kraft finns i den vilja och fantasi som bor i varje människa som lever och verkar bland oss.
När jag var barn var åtta miljoner den befolkningssiffra man fick sig inpräntad i skolan. Nu har vi ökat vårt "medlemsantal" med 25 procent. Det tycker jag borde ge förutsättningar för ett större och bättre samhälle.
Hur bra man lyckas handlar sedan om hur man ser sig själv och vad man jämför sig med. Det här med storleken kan bli ett alibi på olika sätt.
I svensk idrott hör man det ofta sägas, att vi är "ett litet land". Både i framgång och motgång kommer det. Är det inte fantastiskt att vi kan prestera så bra när vi är så små? Och det är klart att vi inte alltid kan lyckas, när vi är ett så litet land.
Jag tror inte man ska tänka så. Sverige är ett stort land och vi kan utföra stora saker, gå i bräschen för mycket. Det är en bättre inställning. Av 55 europeiska länder som kvalar till VM i fotboll är vi större befolkningsmässigt än 30, mindre än 14. Klart på övre halvan.
Det betyder att vi är en stor fotbollsnation som har stora chanser att gå till VM, inte ett litet land som får slå ur underläge och möjligtvis lyckas om vi håller ihop laget och håller tätt bakåt.
Det handlar om vad man jämför sig med.
Jag kommer på mig själv ibland med att säga att Motala är en liten kommun. Det är för litet för att komma högt upp i de största sporterna fotboll och ishockey.
Men är Motala så litet, jämfört med andra kommuner som har elitlag? Motala har drygt 43 000 invånare, plats 56 bland Sveriges 290 kommuner. Det finns mindre orter som har större klubbar än Motala.
Lidköping exempelvis, 39 000 invånare och plats 65 i Sverige. Bandyklubben Villa omsätter 19 miljoner kronor. IFK Motala verkar på en större ort, och konkurrerade förr med Villa, men omsätter nu 3,5 miljoner i en annan division.
Skillnaden beror förstås på att Villa, bland annat med hjälp av sin arena, vuxit ur sin stad och nu är ett lag för en större region. Precis så som IFK Motala var på 80-talet när det var ett lag med publik från både Linköping, Mjölby och Askersund. En större region.
Det är lätt för lokala lag att gömma sig bakom devisen "här finns inga jobb och här är vi för få" när man inte lyckas. Men faktum är att det går med rätt förutsättningar att växa sig förbi sin egen stads 50-skyltar.
Vadstena är en ort med blott 7 300 invånare, plats 245 i kommun-Sveriges befolkningsliga. Ändå har Vadstena genom VGIF just nu ett av de 40-50 bästa damfotbollslagen i landet. Bättre än sin storlek. Det är enkelt att se förklaringen till också, VGIF är just nu elitlaget för flera närliggande orter, som Motala, Mjölby och Ödeshög där spelare och även publik kommer ifrån.
Likadant är Leksands ishockey mycket större än Leksand och ÅFF:s fotboll mycket större än Åtvidaberg.
Bygger man långsiktigt och rätt är det möjligt för "små" orter att vandra uppåt, precis som att "små" länder kan gå till VM.
Att se sig själv som stor och agera efter det tror jag kan vara en nyckel.