I samband med SM-veckan presenteras alltid SVT:s Sverigeranking över landets bästa idrottskommuner. Det är spännande läsning och framför allt ett underlag till debatt och diskussion. Det är det som är det bästa med listor.
I Östergötland håller Linköping sig ofta före Norrköping numera och är länets motor. Däremot är Motala aldrig med på 25 i topp. Man kan bara spekulera i var Motala, staden som fostrat Anders Holmertz och Gösta Löfgren, skulle ligga om alla städer bedömdes.
Man kan bara konstatera att Motala inte är med bland de bästa och att kommunen också är akterseglad av en rad mindre kommuner befolkningsmässigt.
Det är där funderandet kommer in, varför Östergötlands tredje stad Motala inte är bättre. På en lista, i Idrottens affärer, var Motala med högt för några år sedan. Motiveringen var styrkan i att arrangera.
Där finns kärnan i min analys av läget nu för sjöstaden. Motala är med bland annat Vätternrundan och Folkracefestivalen en mästerlig ort på arrangemang. Där är också förmågan och viljan att engagera sig och samarbeta bra.
Men det är med det sistnämnda som det sedan brister när det handlar om den elit som bedöms i SVT:s jämförelser. Motalas idrottsliv är i stort för dåligt på att hjälpa varandra, att samarbeta och att få folket engagerat.
Den stora mångfalden är bra för en förälder, paletten av idrott för barn att välja på är bred. Men när det gäller elit skulle man gärna ta bort hälften, om ni hajar vad jag menar. Det är alldeles för många olika halvbra saker som bjuds och jobbas med i Motala och med det finns det inget utrymme för något enskilt att bli riktigt stort. Såsom fotbollen är i Åtvidaberg eller ishockeyn i Leksand.
Det jag ser är att Motalaidrotten för ofta skapar opinion mot varandra, och till och med baktalar varandra på olika sätt.
I stället för att stötta andras drömmar så hoppas man att sin egen dröm ska få större chans att förverkligas om något annat faller.
Jag har hört väldigt få idrottsmänniskor som sett och påtalat den positiva sidan med att kommunen räddat Piraterna, ortens stora lag de senaste 15 åren. I stället beskrivs det som en skandal. Så bemöts inte idrotts-räddande beslut i andra kommuner.
Jag har också hört alldeles för få människor utanför bandyn vurma för en bandyhall. Det blir liksom ingen mobilisering av folket när inte ens idrottsfolket verkar vara i majoritet för den satsning på ungdomen som en bandyhall skulle vara.
Tänk sedan om de lokala fotbollsklubbar som drar in storkovan på Maifs Vätternrundan kunde visa samma stöttning och lidelse för den fotboll som Maif försöker ta någonstans, ja då skulle Motala också ha bättre representationslag i den största sporten.
Motala är helt enkelt ingen enad stad och det är en förklaring som jag ser till att kommunen inte är med på SVT:s lista.
Jag kan inte låta bli att inspireras av John F Kennedy när jag gör en önskan till Motalas idrottsliv och dess fans: "Tänk inte på vad kommunen kan göra för er, tänk på vad ni kan göra för kommunen".
Folket och föreningarna måste gå i bräschen, då kan inte kommunen säga nej till det som folket vill.