Ska man dela upp rollerna på förhand och samarbeta? Vem som är bäst och näst bäst och vem som ska supporta den andre? Eller ska man så att säga "kämpa" om det?
Ja, båda sätten kan vara en väg till utveckling. Frågan är bara när man ska använda den ena vägen och när man ska gå den andra.
Konkurrens kan vara bra för alla som konkurrerar, men det kan också slå sönder och bli till ingenting av allt.
Jag tänker på detta när jag funderar på hur Motalas damfotboll kan nå högre höjder. För någon klubb i stan, särskilt nu när varken Vadstena eller Mjölby har lag i ettan, borde satsa mot en högre nivå.
Efter ett handslag jag har eftersträvat är det bara att komma överens. Antingen tar Boren stafettpinnen och får Maif, och även Zeros och andra lokala lag, som support under sig. Men tvekar Boren tycker jag att en klubb som Maif ska få chansen. Med Boren och andra under sig.
Med damfotbollens spelarbrist tror jag samarbete här är vägen till elit.
Annars kan rivalitet sporra också. Jag vet att Boren redan har känt Maifs flås i nacken och nästa säsong kan det bli division 2-derbyn mellan lagen. Det kan förstås tvinga båda att bli bättre för att bli bäst i stan. Eller så får båda spelarbrist och får grus i maskineriet.
Hur som helst, vad för samarbeten som än föds i vinter, så är det klart att det lyfter fotbollen att se derby mellan Boren och Maif i samma serie.
Konkurrens är härligt, inte minst för alla runt omkring. På måndagen hade jag en fantastisk arbetsplats på vackra Borens IP när uppåt 300 personer ville se mötet mellan "soptippen" och "reningsverket", alltså det urgamla rivalmötet mellan Boren och IFK Motala. Det kändes i luften hur mycket båda lagen ville vinna och det är klart att fotbollen i stan utvecklas och stärks av en sådan lokal happening.
Bäst i herrderbyt förutom vädret och omgivningen? Ja, spänningen får man väl säga. 1–0 till Boren i en jämn drabbning. Vem som avgjorde? Jo, skyttekungen Gabi Morad förstås. Guld värd för vilket lag som helst och hetast i Motalafotbollen i augusti.