Det var två rivaler som möttes, två trätoklubbar från städer som i decennier konkurrerat om samma plats i östgötafotbollens hierarki.
Om det var ett ovisst derby på förhand mellan Motala AIF och Linköping city så gick det lätt att se efteråt att lagen och klubbarna är i olika lägen, gällande vart man är på väg. Citys klara 3–1-seger på IP visade samspelthet och styrka och bredd i bortalagets trupp. Många profiler som är i form, spännande nyförvärv som är på väg in, och en tydlig spelidé som firade triumfer. Inspel efter marken hittade ytor i Maifs försvar och det var tack vare skicklighet och kvalitet som City kunde blottlägga Maif inför Maifs egen hemmapublik.
City är ett lag som i längden nu har möjlighet att spela till sig en plats i ettan, inget snack om det. Som förre Maifforwarden Daniel Svärd sade: "Vi spelar bra fotboll och bli mer ihopspelta för varje match."
Maif har däremot ett prekärt läge. Det är inte så farligt i tabellen ännu, men skadeläget blir allt värre. Måltjuven Adam Larsson fick gå ut efter tolv minuter i derbyt, med en bristning och nu är han borta några veckor. A-truppen har bara tio utespelare och en målvakt att tillgå till nästa bortamatch mot Boo. Det blir juniorer som får fylla ut och senare kanske lån från Åtvidaberg och ytterligare värvningar. Så tunt är det just nu.
Det som irriterade mig mot City var att desperationen i kvitteringsjakten inte fanns i andra halvlek. Men kanske fanns inte kraften eller orken. Det var tydligt att City är ett lag i harmoni just nu, medan Maifs största huvudbry är att få ihop lag.