Alla kom och alla var där. Det kändes i alla fall så. En fantastisk upplevelse var det på lördagen att vara en del av Idrottens dag i Motala. Jag tror att många barn kände som mina barn: Vad ska jag välja, och hur ska jag hinna?
Att Motala är en bred idrottsstad visades verkligen i Stadsparken, där 40 olika föreningar visade upp sin sport med stor stolthet och vissa av dem dessutom med extra knorr. Det var såpahockey hos Maif, fotboll på tennisbanor och på pingisbord, hästhoppning med käpphästar, bowling på vardagsrumsmatta, bordtennis utan skruv, och brottning med sumodräkter.
Gästande RF från Stockholm toppade dessutom det lokala med att ha turnépremiär med sin speciella rörelsebana, en hinderbana med bollmoment och extra allt, som ska kittla kroppens alla tolv grundrörelser.
Så det råder inget tvivel om att det både på riksnivå och lokal nivå finns en stark vilja och ambition hos idrottsrörelsen. Nu ska folk i rörelse, både barn och vuxna.
Frågan är hur det ska gå till. Hur vi ska komma i rörelse. RF-basen Björn Eriksson har en poäng i att idrottsföreningarna har en fördel av att erbjuda gemenskap, jämfört med ensammotionerandet. Men då är nyckeln att alla är välkomna, och det som krävs då är verksamhet för alla, och då måste man hitta verksamhet bortom tävlandet.
Jag ställde frågan, hur?, till många under dagen och fastnade för rekordmannen Tomas Lundmans svar: Gör det som är lätt och som du kan först, sedan gör du det svåra. I den ordningen blir idrott alltid roligt.
Ett citat värt att rama in, tycker jag.