Det står allt mer klart att ett både sportsligt och ekonomiskt skadeskjutet Piraterna sätter sitt hopp till Motala kommun för sin räddning efter årets stora bottennapp. Det är skattebetalarna som ska fiska upp den havererade speedwayskutan, som ska laga hålen och få båten seglingsduglig igen.
Vad jag förstår har det varit många möten i kommunhuset den senaste månaden efter att Piraterna kommit sist i elitserien och efter att de ekonomiska problemen uppdagats. Både om Piraterna och med Piraterna har det diskuterats.
Motalaklubben sticker heller inte under stol med, och inte kommunledningen heller för den delen, att det är en utsträckt hand där just nu. Tom och utlämnad. Kommunen har att fundera på om det ska läggas några slantar i tiggarens kopp, eller om man ska avstå, blunda och gå vidare.
Det är ett dilemma för kommunledningen. Avstår man att hjälpa Piraterna är det vad jag förstår en jätterisk att den där skutan får sjunka till botten och aldrig komma upp igen. Och det med flera miljoner kronor i lasten, lånepengar som Piraterna är skyldig kommunen.
Avstår man riskerar kommunen att stå med en av Sveriges finaste speedwaybanor som ett öde monument över forna glansdagar där bara fotografier i klubbhuset och kanske bullerplanket, som fungerar som lounge, påminner om de SM-guld och det Champions league-guld som tidigare satt stan på inte bara Sveriges karta utan på världskartan.
Kommunen riskerar att förlora saker, vilket den absolut inte vill, och det vet förstås Piratledningen när den kommer med håven. Det här påminner starkt om när IFK Motalas bandyklubb hade stora ekonomiska problem på 1990-talet och då skrevs det ideliga tiggarbrev till kommunledningen med kommunalrådet Johan Andersson (S) i spetsen. Det snudd på utövades utpressning med formuleringar som "vill ni ha ert bandylag kvar så...". Det hotades till och med någon gång att byta klubbens namn till IFK Electrolux om inte kommunen gick in med mer pengar.
Jag säger inte att Piraterna agerar så här nu, jag har inte sett några formella tiggarbrev så som IFK skrev på 1990-talet. Men man läser ju både i rader och mellan rader hur snacket går i kommunen och i Piratledningen.
Frågan är hur kommunen ska motivera ytterligare stöd till Piraterna inför folket och skattebetalarna. Två tunga argument saknas nämligen, argument som IFK ändå hade på 90-talet. Piraterna har nu varken elitlag eller ungdomar. Piraterna har alltså varken förmåga att göra reklam för stan och har heller ingen framtid i egna förmågor.
Med det menar jag att det ser mörkt ut.
Inga stora inkomstbringande matcher kommer ju heller att köras på åtminstone ett och ett halvt år på Dunteberget. Om nu Piraterna ansöker sig upp i eliten till 2019. Det kan bli längre tid i källaren än så, med en allsvenska som liknar mer gärdsgård än elit.
Så bärgningsarbetet kan bli kostsamt för Motala. Skattebetalarna kan få stå för den, och ändå bli av med allt till slut om räddningen inte lyckas.