Det är så lätt att se det negativa i allting. I fotboll till exempel. På bänken sitter de som inte platsar, de som ännu inte är tillräckligt bra. Det är startelvan det handlar om, den frågar jag ofta om när jag gör förhandsreportage inför matcher och det är den som ofta läggs ut i snygg grafik på lagens egna sidor på sociala medier.
Jag har själv skrivit det tidigare och sagt det i olika diskussioner, dagens ungdomar behöver visa ett tålamod att nöta bänk. Att ta något läroår mellan ungdom, junior och senior och liksom bara kämpa och lära sig. Att inte förvänta sig så mycket speltid och så stor roll direkt. Ungefär som att vara lärling på jobbet när man är ung. Man gör en viktig insats för sig själv och för företagets framtid, men man får finna sig i att just då ha lite lägre lön.
Allt det där snacket om bänken står jag för. Jag tror det var annorlunda förr där också, att ungdomar som ville någonting klarade både en och två säsonger i B-lag och på bänken. För att sedan vara mogen och redo för ett större spel på högre nivå.
Men nåväl, det går ändå att se bänken som något positivt. Direkt för den som hamnar där. Det är på bänken det kan finnas en "supersub", bänken ska ha de där spelarna som absolut inte fyller ut och är en sämre kopia när de byts in utan verkligen är bättre än de som spelat från start. På bänken ska de finnas som förbättrar laget när de kommer in, som förändrar matchbilden och som avgör.
Tänk på det, alla ni som hänger med huvudet när ni bara är "ersättare". Det är ni som kan avgöra när allting annat har försökts.
Det är på bänken som de potentiella hjältarna kan finnas.