LÄS MER: Tung start för IFK Motala direkt.
Ibland är idrott lätt att förutse. Man anar vartåt det barkar. Men den här onsdagen, med kvalstart i elitseriekvalet i bandy, är den mest svårtippade jag upplevt på länge.
Fullständigt omöjligt var det på förhand att veta hur bra IFK Motala skulle stå upp mot bättre lag i en tuffare nivå, och hur bra Tellus skulle vara efter att ha åkt runt och parkerat bussen en hel vinter i elitserien.
När det dessutom, på vårens första dag enligt almanackan, snöade i sidled halva första halvlek, blev det inte lättare att analysera.
Kort och gott var det här en bandymatch som handlade om nästan bara kamp och nästan inget skönspel. Det var långbollar från båda lagen, och inget utrymme för intränade spelvarianter.
Svaren på de inledande frågorna var: Ja, IFK Motala stod upp helt okej. Men det räckte inte mot ett Tellus som var precis så ramstarkt och tätt defensivt som det skvallrats om på förhand.
Liberon Hampus Krantz, som faktiskt spelade i Motala en säsong 2007/2008 under Ola Grönberg, höll ihop Tellus försvar imponerande bra. Tillsammans med utmärkte målvakten Marcus Karlsson som stod i finländaren Kimmo Kyllönens frånvaro. Det var lite halvhockeytakter där Tellusspelarna satte sig i respekt hos Motalaspelarna från början och sedan märktes det lite på IFK att man visste om att åker jag in i säcken så gör det riktigt ont.
"Vi är jäkligt nöjda. Ett riktigt krig, men det är också bandy. Det blev en krigarfajt i värsta vädret. Mycket närkampsspel och det gick vi vinnande ur", konstaterade Hampus Krantz.
Motalas lagkapten Erik Ivarsson höll med om analysen.
"Det är en fajt där vi bestämmer oss för att spela långbollar. Vi går in i vår roll och står upp. Det är små grejer som avgör. Det kunde gått hur som helst", sade IFK-kaptenen.
Ja, det är svårt att kritisera IFK jättemycket för en 1–4-förlust mot ett elitserielag. Det var marginalerna som inte var på rätt sida. Den rätta tyngden och skärpan fanns inte där mot det bästa försvar som IFK mött den här säsongen.
Jag blev imponerad av Tellus oerhört disciplinerade defensiv. Kanske inte någon champagnebandy som lockar storpublik, men som också kräver sina mannar på sitt sätt. Om jag får välja mellan spänning och skönspel väljer jag spänning alla dagar i veckan.
IFK får ta med sig att det var en helt jämn match, vilket borde ge hopp inför fortsättningen trots allt. Nu storskrällde det Falun som få vet så mycket om mot Gripen, 4–1 i sin premiärmatch på Lugnet.
Det betyder att det kan bli en kvalgrupp där alla slår alla och där IFK inte kommer att vara bortspelat, även om det blir ny förlust i Trollhättan på fredag.
Det vi vet inför Gripen borta är att det inomhus inte kommer att vara snöfall, för det var uppenbart på onsdagen att dagens IFK är mer ett spelande lag än ett krigarlag.
Publiken då? Ja, 868 var en liten besvikelse. Intresset kändes större på förhand.
Det trumfkort som IFK har i bakfickan är att Eric Ågren nu var med på uppvärmningen. Han avvaktar ännu från spel. Kan bli en joker i resten av kvalet som kanske får vågskålen att väga över till IFK Motalas fördel.