Mina två sportvärldar är och har varit Motala-Vadstena och Gotland. Mellan olika anställningar och uppdrag, ibland i jakt på nytändningar och nya perspektiv när man kört fast och tappat inspirationen, har jag åkt mellan fastlandet och ön i snart 25 år. Likheterna mellan dessa sportvärldar har alltid fascinerat mig.
Ungefär lika många invånare totalt, 58 000 på ön mot 50 000 i Motala-Vadstena, ungefär lika stor huvudort, ungefär samma samarbetsproblem i fotbollen där Maif och Gute har liknande roller gentemot småklubbarna, ett par elitlag på varje ställe, en handfull internationella storstjärnor i individuella grenar, rätt många lag på mellannivå, och en bred ungdomsidrott med de flesta sporter representerade.
Dock så finns det en jättestor skillnad: Idrottsförbundet.
Gotlands idrottsförbund kan vara en helt annan sammanhållande kraft för öns idrott än vad Östergötlands idrottsförbund kan för kommunerna här. Det blir mer perifert när man är två av 13 kommuner i stället för en enda. Gotland kan ha en helt annan styrka i dialogen, med en idrottsröst mot en enda kommun.
Jag besökte Island games, öarnas olympiad, i somras och tittade då också in i förbundets nya lokaler strax intill färjeterminalen i Visby. Där sitter folk intill varandra som grannar och jobbar, både från föreningar och specialidrottsförbund, och kan bara hojta till genom korridoren om de har en idé om samarbete. Det är klart att det är en gigantisk fördel om man vill jobba tillsammans.
I Motala brukar jag säga att idrottslivet är splittrat. Det är brett, men har svårt att tala med en röst. Om någon gör någonting ihop med kommunen applåderar inte alltid övriga delar av idrotten, utan i stället blir idrottskollegor de största kritikerna. Man motarbetar kort och gott varandra, och är konkurrenter i stället för att hjälpas åt.
Det är klart att jag har varit med om idrottsbråk över gränserna på Gotland också, det blir så när eldsjälar brinner för just sin sak, men jag inbillar mig att det finns starkare forum där för att samarbeta.
Jag blev grymt imponerad av hur många volontärer som öspelen lyckades mobilisera. Hela ön var på benen kring idrottsarenorna, fanns knappt inte en människa som inte gjorde nånting, och jag inbillar mig att det inte varit möjligt utan traditionen kring Gotlands idrottsförbund.
Därför är det glädjande att Motala kommun nu försöker få i gång ett idrottsråd från och med nästa år. Ett sorts förbund i miniatyr som ska överbrygga hinder och gå över gränserna. Om det var möjligt skulle jag även försöka få med Vadstena, eftersom städerna har så mycket gemensamt.
Dock är det väldigt lätt i teorin att prata om samarbete. I verkligheten har jag svårt att se att det finns "neutrala" krafter som orkar dra det, som inte redan är involverade i sin egen sport och förening. Det finns risk att det blir ett "FN", mycket snack och liten verkstad. Men jag hoppas förstås att personerna som kan lyfta blicken och se helheten finns och även orkar dra ett lass för alla. Att det finns de som kan genomföra konkret skillnad.
Idrottsrådet är hur som helst ett steg i rätt riktning mot ett mer enat idrottsliv i Motala. För lyckas det bra blir alla vinnare. Förr eller senare får alla sitt.