Det går att se idrott och dess olika prestationer på många olika vis. Är det bättre att vara bra i en fysiskt krävande sport än en som inte kräver lika mycket flås? Eller är det bättre att vara bra i en stor och världsomspännande sport jämfört en perifer gren som bara några få nationer är bra i? Och kan en individ premieras för ett lags segrar och framgångar? Är en spelare i ett lag ändå inte beroende av någon som spelar fram, någon som jobbar hem, eller någon annan som avgör matchen?
Det tål att diskuteras, och just snacket med olika åsikter som går i gång tycker jag är det bästa med att ha priser och utmärkelser i sportens värld.
Det är svårt att jämföra en triathlet och en speedwayåkare, eller en fotbollstjej med ett pingislag, eller en höjdhoppare med en diskuskastare.
Som att bestämma sig för om det är godast med päron eller äpple. Smaken är som baken, delad.
De sex kandidater vi tagit fram till Guldklockan är alla bra på olika sätt och att vi pratar om olika förklaringar till deras prestationer är ändå det bästa. Att vi jämför, det ger cred till samtliga. Det var för övrigt ännu fler duktiga på listan, utöver denna sextett också.
2016 var ett fantasiskt idrottsår i både Motala och Vadstena och jag vet inte hur många gånger jag plussat på min hashtag Vadstenaundret på sociala medier, om hur den kulturby med gamla byggnader och lite åldrad befolkning helt plötsligt har ett ungt idrottsliv som bara exploderar i framgång. Ungdomarna i en rad olika sporter har stormat fram till framgång i sporter som fotboll, handboll, ishockey och golf.
Stina Blackstenius har varit en frontfigur för det lyftet i flera år, inte bara i den huvudroll hon spelat i den finurliga lokala kortfilmen Mirakel i Vadstena.
Blackstenius vann Guldklockan i fjol och toppar nu U19-EM-guldet då med OS-silver, SM-guld och skytteligasilver i år. Vi i juryn var helt eniga om att hon gjorde den största prestationen, särskilt då med tanke på flera mål och avgörande insatser för sitt lag i OS i Rio. Plus hennes stabila spel på hög nivå i LFC.
Stina Blackstenius var bäst helt enkelt, även om hon gjorde sina bedrifter med hjälp av lagkamrater.
20-åringen blev av mig i år dessutom korad som Vadstenas bäste idrottare genom tiderna. Hon passerade Örjan Martinsson i den statusligan. Hon är också den första att få Guldklockan två år i rad.
Det var ett historiskt år som Stina aldrig kommer att glömma, och inte heller alla lokala supportrar runt omkring. David Reinerstedt i VHF är en av dem som sett henne växa upp, från det lilla på Kungsvalla till att vara en artist på världsscenen.
"En kombination av talang, envishet, träningsvilja och rätt huvud har tagit henne dit hon är i dag. Hon är en vinnarskalle och samtidigt ödmjuk. Det är jättekul att hon får klockan igen", säger Reinerstedt.
Stina Blackstenius är heller inte i närheten av sitt max och spås av många bli den stora stjärnan i svensk damfotboll 2017. Hon är på gång ut i nya äventyr i stora världen.
"Hon har ju grundfysiken och snabbheten. Resten är träning och erfarenhet och den kommer", säger David Reinerstedt.
Det är från oss på MVT bara att säga grattis till Stina Blackstenius och det är ingen vågad gissning att hon blir att räkna med som stark Guldklockekandidat även nästa år. Vadstenaundret är bara i sin linda.