Regnet öste ned periodvis och vem som helst hade surnat till på det. Det är sällan som regn lyfter ett idrottsevenemang eller en sportupplevelse. Men MTB-cyklister är inte som andra. Gärna lite lera, lite skitigt och lite blött. Då går mungiporna upp, extra roligt att komma i mål om resan varit lite extra jävlig i skogen. Det är liksom därför de håller på, för en tuff utmaning.
"Ja, det här är ingen ren idrott, vet du", log Viktoria Grännsjö från Karlstad efter att ha kört sina fyra mil.
Med lortiga ansikten berättade de om sina lopp. Eliten pratade om den snabba banan och där blev det lite landsvägstaktik över avgörandet. Annars är det inte tider och placeringar som gäller för många MTB-kämpar. De flesta kör för att det är en sådan känsla att rulla fram i terräng, nästan lika fort som på väg bara att det svänger och guppar mycket mer.
Godegårdsmotionären Mats Nilsson genomförde nio mil och berättade om känslan uppför Nedralidsbacken, inför storpublik: "Vilken go känsla, farten ökade vare sig man ville det eller inte. Bra draghjälp", beskrev Nilsson och hyllade leran: "Ja, det är roligare att åka när det är blött."
Veronika Johansson från Vikingstad körde fyra mil och hyllade alla singletracks, smalspår i skog. Det är det bästa med MTB och arrangörerna av 1572 hoppas också att det blir mer av det och mindre asfalt nästa år. Det är förändringarna som man vill göra.
Motalaeventet 1572 MTB challenge har klart med SM även 2018 och drömmer sedan om någon sorts internationell status 2019. Det har snackats löst om VM, men hittills har det bara varit drömmar.
Det blir i vilket fall som helst roligt att följa arrangemanget vidare. MTB är action, det bevisades norr om Motala i helgen.