Jag märkte att det var fler än Beckne som kände av den historiska markeringen av att IFK Motala-bandyn nu fullt ut byter ledning.
Pär Beckne har gjort allt i sin roll, från att skaffa sponsorer, arrangera events, hitta spelare, leda ungdomsträningar och B-lag, och steka hamburgare och knyta skridskor på fritids.
Inget har varit för litet för Beckne att brinna för och han har också stått på barrikaderna för de stora frågorna för sin klubb, sitt lag och sin sport. Han har kämpat och han har bullrat och bråkat när saker och ting inte gått hans väg, och han har fortsatt kämpa som den mest enögde supportern. För de sina i alla väder.
Det blir tomt i hans garderob när han nu ska byta ut alla sina IFK-kläder, han säger att han knappt har något annat.
Pär Beckne har varit ensam stundom, kanske för ensam för IFK:s bästa. Nästan tvingats bli oumbärlig, men ingen är just oumbärlig och nu har Motalaklubben i den stora saknaden av sin eldsjäl och ledare möjlighet att kanske bygga något annat som vilar på fler händer.
Jag tror att Beckne kommer att bli en bra injektion i storstadsvärlden på Södermalm, och göra mycket gott för Hammarby. Det blir förmodligen lite mer elitidrott med även damlag i högsta serien, och lite mindre matlagning. Det blir spännande att följa honom där.
Samtidigt gäller det för nya IFK-krafter att kliva fram. För det finns en framtid för IFK Motala, även om ett hallbygge dröjer lite till. Möjlighet finns att vara kvar där uppe. Jag ser fram emot att se nästa säsongs trupp växa fram.