Det var en riktig solskensdag på de flesta sätt i idrottsmeckat Bredstorp i Tranås på lördagen. IFK Motala fick under den blå himlen inte bara njuta av vädret utan kunde även visa upp hela sitt bandyregister. Hörnmål, straffmål, frislagsvarianter, straffräddning, passningsspel, stark skridskoåkning, bra skärpa i avslutningarna och placeringssäkert försvarsspel var något av det som gav imponerande storsegern, 11–3 mot Tranås.
Stärkande förstås att göra en sådan överkörning i ett derby. Den Robin Östh som skulle vara ett så stort tapp för IFK har nu varit helt utan sting i båda mötena med Motala. IFK:s lag har tagit bort honom, helt enkelt. Imponerande gjort, även om den småländska pressen hävdar att han varit blek hela säsongen.
Det Motalafansen kunde le åt var också andra resultat där både Nässjö och Frillesås tappade poäng, vilket gör att serieledande IFK rycker i toppen. Nu väntar Katrineholm på måndag och Blåsut borta efter det. Två segrar mot de bottenlagen gör att IFK kan börja fokusera på kvalet.
Men en stor fläck på januarisolen var skadan på Albin Rohlén. En skridsko skar upp ett sår på hans ben i slutet av matchen när han kastade sig fram för att slå in en straffretur. Det blev ambulansfärd till Motala, för att sys.
Vill det sig illa kan nu Rohlén tvingas avstå JVM i Ryssland, vilket skulle vara riktigt tråkigt. Skadan tog ned IFK-glädjen i Tranås.
En annan serieledare som det annars lyser om är Solfjäderstaden. Innebandyherrarna hittar nya sätt att vinna hela tiden och utökar sin ledning i toppen.
Den fruktade förstafemman, med lagkaptenen Fredrik Ählström och pånyttfödde målskytten Didrik Karlsson, levererar alltid som en murbräcka att gå snett bakom för lagkamraterna.
Dessutom blir spetsen bredare när en ung kille från de egna leden som Elias Olai går in och gör mål i var och varannan match och vad jag förstår gick nye backen Mattias Hjalmarsson direkt in och gjorde gott för laget i debuten mot Boxholm, 6–1-segern borta.
Att tränare Vestergaard säger att han "gör andra spelare bättre" måste vara beröm som också gör honom själv bättre. Hjalmarsson ger stabilitet inför ett kommande kval, framför allt med sin rutin.
Det som talar för att Solfjädern nu äntligen är på väg mot en högre nivå igen är att laget också har en målvaktsbesättning som är fullständigt överkvalificerad för division 2. Att Marcus Levin och Linus Staaf kan briljera har vi sett tidigare. Nu har båda varit krassliga och då tog en tredje keeper, Alexander Dahlgren, chansen att visa sitt storspel.
Det påminner om den där säsongen på 90-talet i Motalas bandy där Dennis Gustafsson togs ut till A-landslaget, men samtidigt inte platsade i klubblaget IFK eftersom en viss Poppen Petersson höll än. Snacka om väl förspänt på målvaktssidan.
Att ha flera alternativ, och en positiv konkurrens, är guld värt för ett lag.
Skaffar man en aura av bra stämning kring sig, som Solfjädern har gjort i vinter, så kommer det många gratis ringar på vattnet. Publiken vill se ett sånt lag och andra spelare vill komma till ett sånt lag. man behöver liksom inte jobba lika hårt med rekryteringen när ryktet sprider sig.
Mikael Sonesson, som numera satsar mest på fotboll, satsar mot tvåan som target player i AFK Linköping, tycker nu att det är så roligt att hänga med grabbarna att han ville hänga med som supporter till Boxholm.
Visst, sade tränaren, om du tar med dig klubba. Det gjorde Sonesson, och levererade på planen. Det säger mycket om Sonessons kapacitet, men också mycket om Solfjädern som skaffat sig en atmosfär som inbjuder till framgång.