Det kan inte ha varit lätt att veta om man ska vara glad eller ledsen senaste veckan om man är bandysupporter och håller på IFK Motala. Kanske stora och dramatiska ord, men en berg- och dalbana mellan himmel och helvete skulle jag vilja kalla det.
Om vi börjar där uppe var det tvåsiffrigt två gånger på tre dagar mot Tranås och Katrineholm, vilket betyder att IFK har minst en och en halv skridsko i ett kommande elitseriekval. Det drömläget följdes sedan upp av kontraktsförlängningar i flera år med Erik Ivarsson och Nicklas Ögren, omtyckta nyförvärv som betytt oväntat mycket på banan och båda även drivit på den fina stämningen i omklädningsrummet.
Sådana besked är förstås guld värda för IFK inför den silly season som alltid kommer i april-maj. Med sådana besked under säsong blir det lättare jobb då.
Samtidigt har det ljusa varvats med mörka ting som en ruskigt svår skadevecka. Om IFK varit befriat från skador tidigare och kunnat njuta av en bra konkurrenssituation, var det rena ketchupeffekten i frågan nu. Skärskador på Albin Rohlén och William Lövstedt i Tranås, hjärnskakning på Eric Lisell mot Katrineholm och på det slog nyckelspelaren Eric Ågren axeln ur led på torsdagsträningen.
Skönt då att det är en månad till kvalet och att IFK bara behöver två eller tre poäng på fyra matcher för att platsen ska bli klar.
Det positiva är att IFK, som närmast spelar mot Blåsut borta på lördag, i så fall går in i ett kval utan press som underdog. Med tanke på att den klara serieledningen är högst oväntad. Då är det lättare att ta oroande skador.
Sedan behövs inga panikvärvningar heller. Truppen är bred och flera P20-spelare tränar redan med A-laget, redo att ta ännu större ansvar.
Jag tror att klubbchefen Pär Beckne var rätt nöjd och lugn ändå, när han på plats på söndagen bevittnade VM-premiären mellan Sverige och Finland i Göransson arena i Sandviken.