Veckor kan börja på olika sätt. I den lokala idrottens värld var denna måndag en av de tråkigaste jag upplevt. Med negativa besked som kom slag i slag.
Det började med att Wetterns ordförande Anders Eek berättade det som man oroat sig för ända sedan tränaren Patrik Söderlund drog till Motala AIF i början av maj. Redan då såg man hotet om att Wettern inte skulle hitta en annan tränare och även få brist på spelare sedan pendeln i och med det svängt till Maif.
In i det sista kämpade Wettern med tränarjakten, men när isen blev någon vecka försenad och laget utan ledare knappt skulle få någon förberedelsetid inför serien kastade till slut Anders Eek in handduken. Bedrövad eftersom han minns tydligt vilken negativ effekt nedlagt A-lag hade säsongen 2014/2015. Det skulle inte få hända igen, men det gjorde det ändå.
Det är trist för oss åskådare att det nu inte blir några derbyn mellan rivalerna Maif–Wettern och matcherna mellan kommunerna konstaterar jag bli allt färre. Inga matcher i vare sig damfotboll, handboll, ishockey eller innebandy just nu.
Man märker ju att det alltid tänder till lite extra mellan Motala och Vadstena, senast kändes hettan mellan Borens herrar och VGIF i söndags.
Men att Wettern redan nu jobbar för både J18-lag och A-lag till 2018 är tröst i bedrövelsen.
Nedstämd var just vad man blev över att läsa Eric Ågrens berättelse om sitt avbrott han tagit från bandyn. På grund av att han är på väg in i väggen. Eric Ågren av alla, det trodde man inte. Ågren som plikttroget har varit på plats på vartenda april-barmarkspass jag varit på, om det så varit bara han och fem juniorer. Men det kanske är därför problemen uppkommit, noggrannheten och perfektionismen blir till slut en belastning om det blir för mycket och livspusslet inte går ihop.
Spel i höst låter långt borta när man hör berättelsen om hur motorn gått på tomgång både i cykelsadeln och på isen för Ågren nu på sensommaren. Vi får avvakta och se, men det känns i alla fall inte alls bra för IFK Motala att en rutinerad nyckelspelare är en kraft i olag på det viset.
Med sjukdomsproblem även kring Jussi Aaltonen och Viktor Spångberg är det inte alls vad nykomlingen behöver. Det är svårhanterligt också för alla, går liksom inte att önska en kille som Ågren att knyta näven och köra stenhårt för att komma tillbaka. Hade varit lättare om han brutit ett ben och sedan haft ett visst rehabprogram att följa. Nu blir det i stället "varsam" peppning som gäller.
Det som svensk speedway behöver är en nedvarvning och ett stopp på den ohämmade pengarullningen. Ett flertal klubbar har levt över sina tillgångar i jakten på framgång. I grunden är det helt rätt av Svemo att stänga sin liga, för att skapa andrum, men jag tycker att man ska göra det med alla klubbar välkomna in.
Nu riskerar Piraterna att ha åkt ur vid sämsta möjliga tillfälle. En stängd dörr mitt framför näsan och ned i en allsvenska utan någon som helst sportslig nerv.
Som jag skrivit tidigare, Svemo kan gott låta alla som vill vara med i elitserien. En ointressant andraliga snarare stjälper än hjälper sporten om ni frågar mig.