Laget som spelar fin bandy, men som aldrig tar poäng. Med två tredjedelar spelade av elitserien har IFK Motala gjort sig känt i bandy-Sverige. Laget har genom sitt konsekventa agerande, med samma grundtänk i varje match, skaffat sig ett vida brett rykte. Jag har hört det i varenda hörn av landet, om det så är Hälsingland i norr, storstadsgränderna på Södermalm eller i blåsten i Vänersborg, alla har en klar bild av IFK.
Ryktet besannas också i stort sett varje gång. Expertkommentatorer, motståndare, supportrar och funktionärer säger samma sak: "Jo, det stämmer, det vi hört om Motala. Laget har ett eget spel och gör det verkligen bra. Man måste vara imponerad."
Jag vet dock inte om det är så bra. Om det är så skönt att höra berömmet. När nu de fina insatserna nästan aldrig ger poäng. Hälsingeturnén med matcher mot Bollnäs och Edsbyn följde jag via tv och telefon i helgen och det var som ett lägga ett karbonpapper över det som vi sett tidigare. Bollinnehav och spel inom laget finns där, den kollektiva defensiven också. Men i de matchavgörande momenten lyckas inte IFK. Ett par frilägesmissar varje match och ett par blundrar av målvakt eller försvar räcker för att det andra laget ska vinna.
Det är förstås dåligt. För dåligt både framåt och bakåt av Motalaspelarna.
Ett är klart: Så här får det inte fortsätta resten av säsongen, för då åker IFK ur.
Frågan är då: Ska IFK överge sitt ärliga, fina och lite naiva sätt att agera? Jag har funderat på det och kommit fram till: Nej, det skulle nog inte göra någonting bättre.
IFK måste fortsätta göra det laget är bra på, och spela sitt intränade, innötta spel som startade med Daniel Lehnbom redan för ett par år sedan. Men: Nu är det banne mig dags att plocka fram lite kvaldesperation. Jag efterlyste redan efter matchen mot Broberg i Söderhamn i allhelgonahelgen i början av november lite större jävlar anamma och nu måste det till den där extra taggningen.
Nu är det allvar.
Särskilt mot Tillberga på lördag, men gärna redan mot Hammarby hemma på onsdag för med lite vassare armbågar har IFK poängchans redan då. Hemma kan Motalalaget absolut störa alla lag.
Nu är det dags att visa övriga världen att ryktet inte stämmer. IFK kan både spela bra och vara ett poängtagande vinnarlag.
Nu är det dags att tränaren Mattias Sjöholm står upp för ryktet som han har. Att han var klurig och taktisk redan som spelare och att han är det även som tränare. Några poänggivande genidrag av coachen har vi hittills inte sett så mycket av. Det är dags för det snart, att göra något mer än att bara ha tålamod.
Att klubben gör vad den kan för att vända trenden tycker jag visas av att man lyckats övertala Magnus Brodén att ta en plats i ledarstaben. Det blir en injektion. Om spelarna räcker till får tiden utvisa, det kanske hade behövts något nyförvärv till, men fokus och desperation tycker jag att laget ska ha som "veckans ord" de närmaste dagarna.