Motalatjejen fick uppleva den alldeles speciella idrottsatmosfären som finns i Amerika. Där allt är lite större och lite mer engagerat än vad vi är vana vid i Europa. Folk bryr sig helt enkelt mer, särskilt kring vinnare och de som tampas på högsta nivån i världsmästerskap, här i det som kallas "track and field" i USA. Maja Nilsson, fostrad på Idrottsparken i Motala och vidareutvecklad i Göteborg, fick känna på miljön både på uppladdningslägret i San Francisco och sedan vidare norrut till Eugene i vilda västern-staten Oregon norr om Kalifornien.
Maja Nilsson var inspirerad och ville så mycket, det såg man genom tv-rutan på lördagskvällen. Men till slut kom verkligheten i kapp henne, knästrulet som förstörde slutet av förra årets säsong och som stört henne rejält när hon åter fått känning nu i sommar. Även i våras var det problem, med de enorma påfrestningar på kroppen som friidrott på världsnivå handlar om.
I intervjun kort efter att hon rivit ut sig, och det stod klart att hon missar finalen natten mot onsdag, sade Maja:
"Jag är besviken. Jag kan hoppa högre, men det fanns inte där i dag. Men det är bara att bita ihop och komma igen, det här är idrott", sade Motalatjejen.
Maja erkände att det påverkat henne att hon inte hoppat så mycket höjd på sistone. Samtidigt kände hon ingen smärta. Men det blev "bara" 1,90 i tredje, där hon i alla fall skapade ett drama för oss som tittade på.
EM är snart i augusti och Nilsson har rätt, i idrott kommer det snabbt nya chanser.