Bra mot bra lag. Dåliga mot dåliga lag. Det är lätt att känna igen IFK Motalas bandylag den här säsongen. Det är ungefär som i fjol. Men det är svårt att ta in att samma spelare som en måndag för ett par veckor sedan blev utan både mål och poäng borta mot nykomlingen Frillesås nu en ny måndagskväll gör en helt jämn match mot svenska mästarlaget Edsbyn.
Det svänger i idrott, och det blir lätt så när det är "NHL-tempo" på spelschemat med nya kamper var och varannan dag.
Nu var IFK Motala återigen bra mot ett bra lag, men skillnaden den här kvällen var att det också gav poäng. Det blev ingen hedersam förlust att berömma sig själv för, utan det blev riktiga poäng som räknas i elitserietabellen. En kämparseger, 5–3 var inget att be om ursäkt för, som dessutom ger avancemang tillbaka till slutspelsplats.
Det är bara att lyfta på hatten och hylla IFK för en oväntad skräll, en välbehövlig sådan och boost för det ofta omtalade avsaknade självförtroendet. Nu får Motalagrabbarna gå till landslagsuppehåll och vila med en bra och positiv känsla, och finländarna som ska lira landslagsturnering i Rättvik för göra det och samtidigt snacka positivt om Motala mellan matcherna.
Det här var en krönika som annars var tänkt att handla om positivt tänkande, att de egna styrkorna i Motalabandyn, framför allt ledare, supportrar och sponsorer, måste börja ingjuta en framtidstro i sig själva.
Det finns ingen vits med, i ett läge där hall/tält dröjer, att prata om nedläggningshot och död sport. Då blir det en självuppfyllande profetia och det skyndar inte på ett hallbygge ett dugg om de som älskar bandy är självdestruktiva. Det skjuter bara den egna älskade sporten och klubben ännu snabbare mot kanten. Gilla utebandy i stället ända tills den dag då taket finns där, det tror jag att alla tjänar på. IFK och bandyfolket behöver där en mental coach och en positiv kommunikatör i ett.
Men glöm det nu, vi tar det en annan gång. Nu är det jag som ska säga till mig själv att vara positiv. För visst ger det hopp om framtiden att kunna besegra ett av Sveriges just nu bästa lag, ja då ett av världens bästa lag som IFK-ledare själva vill kalla det.
Jag gillade mycket med Edsbynmatchen. På tal om finländare så var Jussi Aaltonen lysande i målet, både med parader och utkast. Jag gillar nye halven Kasperi Hirvonen nästan varje gång jag ser IFK och Elias Gillgren var verkligen spelsugen när han kom tillbaka efter smällen på axeln mot Sirius.
Bra hela matchen var också Vitaliy Klyushanov, så det var lite av de utländska spelarnas kväll. Samtidigt som det var skönt för både Philip Florén, Albin Rohlén och Jonas Enander att få näta framåt.
IFK Motala fortsätter att göra bra krigarinsatser och visar redan att chansen att gå till SM-åttondelsfinal är god. Det är uppenbart att IFK tar ett steg till i vinter, och det känns positivt. Rentav underbart.