– 50,93 meter är ett oskrivet svenskt rekord. Även att jag blev tvåa i Sverige på castoramat är en stor bedrift enligt mig, för man kommer ut och får kasta de grenar man normalt sett inte satsar hundra procent på, säger 18-åringen.
Hur ser du på ditt år?
– Jag är väldigt stolt över mitt år, även fast det gick både upp och ner. Men det är vad idrott går ut på, att det inte alltid kan gå med sig som man vill, och det är det som gör det spännande. För jag tycker att en bra prestation är när man inte ger upp fast det kommer motgångar. En bra idrottare fortsätter kämpa oavsett vad för att nå sitt mål även fast det ibland kan vara svårt.
Bästa minnen?
– När jag fick delta i Finnkampen och träffa på en del av sina förebilder man har haft och har. Mitt andra minne som jag är väldigt stolt över är ju självklart guldet på nordiska och mitt långa kast i slutet av säsongen på 50,93. Alltid kul att få något tillbaka efter allt kämpande.
Varför gick det bra?
– Jag tror att det gick bra för att jag inte gav upp, utan jag satte min dröm först. Friidrott är min lycka, att få kasta och kasta långt, det är det som får mig att må bra, och att få ha en glöd och något att brinna för gjorde detta år bra för mig.
Mål i fortsättningen?
– Att överträffa mig själv, och självklart komma med till JEM nästa år.
Vad behöver du utveckla?
– Hela tiden tekniken i kastningen för att göra den bättre så att kasten kommer längre. Det är svårt att nå upp till det perfekta även när det känns riktigt bra.
Vad har Motala betytt, måste du lämna eller kan du satsa här?
– Så som det ser ut just nu så kan jag satsa på min idrott i Motala.
Vad siktar du på 2017?
– JEM, säger Anna Karlsson.