Fotbollsherrarnas förbundskapten Janne Andersson jobbar för det mesta med papper och penna. Kajsa Bergqvist är mer digital i sitt arbete i och med att "allt finns på nätet".
En detalj har de gemensamt.
Båda jobbar med färger i processen med att fastställa trupper.
Andersson använder grön penna på spelare som är klara, gul för tveksamma och röd för de som hamnar utanför.
– Jag har en lista med olika färger; de som är med, de som är på gränsen, de som måste upp en bit, säger Bergqvist.
Två som ännu inte fått klartecken är stavhopparen Michaela Meijer och 800-meterslöparen Lovisa Lindh.
Det fick stor uppmärksamhet när Lindh inte togs ut till OS i Tokyo av Sveriges olympiska kommitté, trots att hon hade tillräckligt bra rankningspoäng att bli inbjuden. Även i år är hon topp 20 på världsrankningen.
"Spännande"
Efter färgkodningen ser processen annorlunda ut för Bergqvist.
Medan Andersson själv bestämmer vilka han känner är lämpliga måste Bergqvists friidrottare antingen kvala in till sommarens mästerskap via att klara kvalgränsen eller via rankningen.
De som klarar kvalgränsen är givna medan övriga får hoppas på att få en inbjudan via sin rankning.
I den senare delen har även Bergqvist något att säga till om.
– Jag måste se till att den jag tar ut är i form och i slagläge inför mästerskapet, så att det inte baseras på gamla resultat, säger hon.
– Så det är spännande. Jag älskar att det blir skarpt läge.
Tiden fram till den stora kvalperiodens slut den 26 juni och sedan till den slutgiltiga uttagningen tre dagar senare är också nervös.
– I och med rankningen finns en stor osäkerhet kring vilka som kommer att klara gränsen och inte, säger hon.
– Man vet inte till 100 procent, vilket gör det svårt med planeringen.
"Tre medaljer"
Vid sidan av att Kajsa Bergqvist frekvent kollar världsrankningen pågår även planeringen för förlägret på den amerikanska västkusten samt filandet på målsättningen med mästerskapet.
– Jag tycker det är svårt att säga i medaljer; man kan ha stolpe in, stolpe ut, säger hon.
– Vi har en grupp som är topp fem, sex i världen. Det är utifrån dem som jag tänker att vi har våra medaljkandidater. På ett riktigt bra mästerskap kanske häften slår in och då kanske det är realistiskt att vi ska ta tre medaljer.
– Men det kan lika väl bli en eller fyra. Och har vi stolpe in på alla hål kan det bli hur bra som helst.
Samtidigt ska mästerskapet ge signaler om hur framtiden ser ut.
– Att bara mäta medaljer är inte det bästa instrument för att se hur svensk idrott mår. Det är toppbredden som är viktig för framtiden. Hur många har vi i topp-åtta? Har vi två medaljer men sedan är nästa 16:e- eller 17:e plats – då är det inget sundhetstecken.
– Men har vi ett kluster mellan fem till tolv, då är det personer som kan ta det där nästa steget också.