Det var gott om starka prestationer att gå igenom för Guldklockans jury när det lokala idrottsåret i Motala och Vadstena skulle sammanfattas. De sex kandidaterna som diskuterades hade alla sina olika styrkor, och svagheter.
Det som gjorde det extra svårt var att Team Motala fått klockan en gång, vilket krävde något extraordinärt av pingisgänget, och Stina Blackstenius hade fått den två gånger, vilket krävde något extra extraordinärt av henne.
Valet föll till slut på Motala AIF:s Johanna Eriksson, "late bloomern" som tagit en egen väg till rampljuset. Synlig i de lokala spalterna länge, men på riksnivå har hon slagit igenom när karriären egentligen ska vara på väg att ta slut. SM-medaljör första gången som 37-åring och landslagsdebut som 38-åring, det imponerar särskilt i ett samhälle som ibland kan präglas av fördomar mot ålder.
Eriksson är en ensamvarg som är sin egen "tränare" först och främst, sin egen pusher, och drivkraften måste komma någonstans inifrån. Från djupet av ett gruvschakt i Zinkgruvan kanske, idrottsbygden norr om Motala där Eriksson växte upp. Hennes kärlek till hembygden, ja hon har sommarjobbat i gruvan, visas av hur hon betedde sig när hon sprang gruvloppet Run of mine nyligen. Full fart, och så banrekord. Det sparades inte på krutet. "Men jag hade träningsvärk i en vecka efter", säger hon och ler.
Men fullt ut är inte ensamlöpare en korrekt beskrivning av Johanna Eriksson. Det är klart att hon fått hjälp av många runt omkring sig. Motala AIF är en klubb med gemenskap och där Eriksson själv nämner Peter Håkansson som en ledare som alltid ställt upp.
Det är inte sällan som idrottare hittar kärlek i andra idrottare och där har Johannas pojkvän sedan något år, bandyprofilen Dennis Gustafsson, haft betydelse. Johanna säger att han pushat henne, när hon ifrågasatt sig själv så där hårt som tjejer är extra bra på. Dennis har bara varit supporter och träningskompis, men imponerats från sidan: "Ja, jag kommer ju från lagidrott, och hur Johanna kan ha sådan inställning och disciplin ensam, hur hon kan orka träna tio mil i veckan i regn och rusk, att köra dag ut och dag in, det är väldigt starkt."
Tränaren Christian Mundt säger: "Hon hade en liten träningsvolym tidigare, men klarat det bra när vi stegrat träningen. Johanna är duktig på att köra, och motiverad. En jämnstark löpare som har tuffat till sig".