– Jag var nere med ena foten i graven. Jag är återställd nu, men det tar ett helt år till innan jag är helt frisk. Jag har lagt om kosten helt och hållet och äter mest fisk och grönsaker, och inget vitt bröd eller godis och kakor. Man ska tänka sig för hur man lever i min ålder, säger 61-åringen.
Det var i slutet av november som Peter Liljedahl varit och handlat och fick en kramp över bröstet hemma i hallen när han ställde ned matkassarna. Helt utan förvarning fick han en hjärtinfarkt, en förträngning i blodets väg till musklerna.
– Som tur var var det inte vägen till huvudet för då hade det nog varit kört, säger han.
Frun Maud var bredvid och ringde omedelbart ambulans. Snabbheten gjorde att Peter klarade sig.
Efter fem dagar på sjukhus blev det två operationer före nyår, så kallade ballongsprängningar, och sedan rehabilitering på vägen tillbaka. En sorts metall har satts in i kroppen för att hålla systemet på plats.
– I början orkade jag knappt gå runt huset, säger Peter.
Cyklingen har varit en nyckel i träningen för att återhämta sig.
– Det var jättedåligt väder när jag skulle ut, men jag var så lycklig när jag kände att jag kunde cykla igen, säger Peter Liljedahl.
Under våren har han blivit starkare och starkare.
– Jag cyklar kortare sträckor, kanske fyra till sex mil, och saktare än förut, men jag cyklar, säger han stolt.
Peter Liljedahl står på startlinjen i Vätternrundan för femte gången i juni. Tidigare har han klarat motionsloppet 1987, 1990, 2015 och 2016.
Med arrangörens vetskap kommer han att kliva av efter ett tag, kanske i Gränna.
– Ändå en ära att få ha nummer ett. Vätternrundan handlar ju om folkhälsa och få folk att må bra genom att cykla. Det var pappas idé och vilja och det känns utmärkt att få manifestera det. Det är en sorts sorgearbete för mig, jag kommer närmare min far ju mer jag cyklar.
Peter Liljedahl kommer också att göra en liknande minirunda som nummer ett i tyska Mecklenburger seen runde, där han cyklade som ambassadör i fjol. Ett 25-tal medresenärer från Motala och Vätternrundan startar också. Peter och Maud firar dessutom 30-årig bröllopsdag då i slutet av maj.
– Planen förra året var att cykla båda loppen på 10-11 timmar, men ibland blir det inte som man planerar. Nu cyklar jag med mottot att hälsan går först, säger Peter.
Peter Liljedahl berättar här med egna ord vad som hände 24 november:
"Jag hade tur för jag var inte ensam när det hände utan min fru Maud var med och ringde efter ambulans så en timme senare låg jag på behandlingsbordet på Linköpings lasarett, där man lyckades öppna upp kranskärlet till hjärtat. Nu efter två kranskärlsbehandlingar med ballongsprängningar av kärlen mår jag ganska bra. Jag har börjat träna igen. Ett steg i taget, först fick jag gå runt huset sen blev det lite hundpromenader och nu tränar jag lite lätt sjukgymnastik fyra gånger i veckan. Från och med 1 maj är jag frisk förklarad så då kan jag öka träningsdosen på cykeln."
Målet för Liljedahl är att cykla båda de stora loppen "så långt hälsan tillåter".
– Utan cykelträningen skulle jag aldrig kunna återhämta mig på det här sättet. Det är en underbar träningsform och även om jag har kortat sträckorna betydligt och lugnat ner tempot njuter jag varje gång jag får sitta på en cykel igen tillsammans med mina cykelvänner, säger Peter och ger detta råd till alla medmänniskor:
– Risken för en vältränad person är att man inte upptäcker förträngningar i tid eftersom ett starkt hjärta kompenserar för dessa symtom vilket kan leda till hjärtinfarkt. Mitt råd är att även ni som tränar ska hälsokontrollera er, framför allt om ni känner att ni inte orkar lika mycket som ni brukar, säger Peter Liljedahl.
Vätternrundans nummer ett har fått en ny syn på livet.
– Cykelträningen har gett mig en andra chans. Vi syns ute på landsvägarna, säger han.