Det läger som pågår den här veckan i Sporthallen i Motala är den sista av totalt tre lägerveckor som klubben arrangerar för ungdomar i Motalas kommun. Västers ordförande Daniel Ellermann, också förbundskapten för paralandslaget i bordtennis, är stolt över den verksamhet som klubben bedriver.
– Det är våra två anställda tränare, Henrik (Sandbladh) och Nils-Åke (Magnusson), som håller i träningarna och de har möjlighet att lägga mycket tid på de här lägren eftersom de är anställda här, säger Ellermann.
Totalt pågår lägret i tre veckor och det är 20 ungdomar varje vecka. Klubben försöker dela upp ungdomarna så att de som är i ungefär samma ålder är här under samma vecka.
Västers BTK har haft flera läger under sommaren, bland annat ett stort paraläger, och totalt är det över 400 ungdomar som har tränat pingis med Västers BTK under sommaren.
– Det är rätt häftigt att det är så många. Det är vi stolta över, säger Ellermann och fortsätter:
– Det fungerar jättebra. Vi har haft det här i många år nu och det är ett populärt läger bland ungdomar. Många är återkommande och flera av dem spelar inte pingis till vardags men de kommer tillbaka till de här sommarlägren. De tycker det är kul att kombinera pingis med andra aktiviteter.
Några som lockas av just det är två grabbar från Borensberg som inte är här för första gången.
– Kombinationen av pingis och andra aktiviteter är rolig. I eftermiddag ska vi till exempel bowla, säger Ludvig Börjesson Karlsson.
Kompisen Jakob Forslund Engqvist fyller i:
– Det är ett roligt läger socialt också och ett läger man gärna kommer tillbaka till.
Frisbee- och minigolf är två andra aktiviteter som står på schemat under veckan.
Lägerledaren Daniel Ellermann har nu varit förbundskapten för paralandslaget i drygt åtta år och menar att det har gett honom mycket när han nu arrangerar läger hemma i Motala.
– Det är ett jätteutvecklande jobb och man har själv utvecklats mycket som ledare under de här åren. Lite annorlunda blir det, ett litet annat tänk när man jobbar med människor med funktionsnedsättning. Det är oerhört stimulerande, säger han och fortsätter:
– Jag har varit tränare sen jag var 14-15 år, men inte som yrke. Jag fick chansen då 2009 och tog den. Jag är tacksam att jag fick den chansen.