– Jag vet inte vad som hänt i det här, säger Urban Linde.
Han är god man och har redan från början engagerat sig i frågan om situationen för de ensamkommande som fyller 18 år.
– Det var ju fantastiskt positivt att kommunen tog sitt förnuft till fånga och tog ett omtag och sade att de som fyllt 18 kommer att få bo kvar.
Han tycker att det hela därefter hanterats väldigt fyrkantigt, att det verkar som man bara vill ha en lösning där killarna får tak över huvudet, men att man sedan inte bryr sig om resten.
De första fyra ensamkommande killarna som omfattas av kommunens nya riktlinjer kördes förra tisdagen ner till Borghamn för att flytta in i det tidigare HVB-hemmet Sjöhaga.
– De skickade dit något möbelaktigt som bara låg huller om buller så killarna fick börja med att ställa i ordning allting, säger han.
När killarna kördes ner hade de inte fått information eller kanske inte förstått att de inte skulle kunna åka in och handla utan hade fått handla lite grejer vid ett stopp när de skulle skjutsas ner.
– Nästa gång det går en buss är när skolorna börjar. Skolbussen går i anslutning till att skolan börjar och skolan slutar, men de här eleverna som går på gymnasiet har lektioner som pågår efter att skolskjutsen gått och de hinner ju heller inte handla mat, säger han.
Mat som inte kan köpas i närbutiken i Borghamn kommer att behöva inhandlas på lunchrasten eller på eventuella håltimmar.
Han vet inte om det är inne på socialförvaltningen som riktlinjerna tolkas snävt eller vad som är orsaken.
– Det här var ju inte alls andemeningen som vi andra har upplevt det, säger han.
En del av de här pojkarna bodde på Hagabo och Urban Linde kan inte se varför ungdomar inte skulle kunna bo på Hagabo, HVB-hemmet inne i Vadstena, istället för på Sjöhaga. (Enligt Magnus Gustafsson (S) är det dock olagligt för kommunen att låta 18-åringar utan uppehållstillstånd bo på HVB-hemmet Hagabo.)
– Det här är fort och fel tycker jag, säger Urban Linde och fortsätter:
– Man pratade om integration. Det fanns en andemening att man skulle låta de här gossarna bo kvar, men hur integreras man om man sitter i ett hus långt från Vadstena i ett villaområde där det inte finns något att göra.
Killarna kan inte träffa sina vänner, träna på gym eller med idrottsföreningar och det finns inga kommunikationer annat än skolbussen.
– Det är ju hemskt tråkigt faktiskt. Det måste upp på bordet så att man tänker om och tänker rätt, säger han och fortsätter:
– Det som lät så bra och det som basunerades ut i uttalanden. Det var upp som en sol och ner som en pannkaka. Det var väl inte riktigt tanken tror jag.
Han menar att det fanns en helt annan anda i samband med att beslutet togs.
– Jag är besviken och jag tycker att det är tråkigt att det blivit på det här sättet. Det är ju inte genomtänkt på något sätt. Det är ju det som är så tråkigt.
Urban Linde berättar att ungdomarna på Sjöhaga fått besked att det är till socialkontoret de ska ringa om något saknas eller om problem uppstår.
– Men de jobbar ju kontorstid och de svarar ju inte jämt i telefon.
Han säger också att det inte finns någon information såsom nödnummer eller nummer till socialjouren.
– Pojkarna mår inte bra. Det kan mycket möjligt inträffa något.
Däremot fick killarna skriva under en försäkran om att lova hålla de husregler som plockats fram.
– Du får inte, du får inte, du får inte... Däremot finns ingenting som informerar om vad du får. Man tänker på sig själv, man tänker inte på grabbarna. Det är fel fokus på alltihopa, säger han.