Bara dagar efter att Ryssland i slutet av februari ifjol invaderade Ukraina startade Taras Kuzmenko en hjälpinsamling. På bara några dagar såg Motalabor till att bidra med material tillräckligt för att fylla en lastbil som Kuzmenko körde ner och lämnade vid den polska gränsen mot Ukraina.
Ett drygt år senare är han lika engagerad i hjälparbetet. Men några nya hjälptransporter är inte aktuella för tillfället.
– Det finns stora organisationer som jobbar med det. Så jag har lämnat det ansvaret till dem. Däremot försöker vi göra satsningar här och hjälpa dem som redan har kommit till Sverige, säger Taras Kuzmenko.
Han berättar att det i Motala just nu bor runt 100 ukrainska flyktingar. Merparten av dem kvinnor och barn.
– Jag och andra volontärer försöker hjälpa dem så gott vi kan. Korpen har ställt upp med ett årskort för att hjälpa dem med den mentala hälsan. Vi ordnar olika aktiviteter, vi har spelat bowling och vi ska spela golf. Sen finns det andra organisationer som bidrar med kläder och allt möjligt. Och Hela människan i Motala hjälper till med mat och sådant. Så vi är många som hjälps åt på olika sätt, säger han.
Livet för de ukrainska flyktingarna beskriver Kuzmenko som svårt. Inte minst för de kvinnor som har sina män kvar i Ukraina.
– Vissa har återvänt till Ukraina. De återvänder bara av en anledning. De saknar sina män och familjmedlemmar och de klarar inte av det höga trycket det är att klara sig med så lite bidrag de får.
Flyktingarna från Ukraina, lyder under massflyktsdirektivet. De får därmed samma dagsersättning som asylsökande. Vilket innebär att en ensamstående kvinna får en dagsersättning på 71 kronor. För ett barn är ersättning mellan 37 och 50 kronor om dagen beroende på barnets ålder. De ersättningsnivåerna har inte höjt sedan 1994.
– Med barn som är 10-13 år blir det tufft. Jag försöker säga åt dem att den bästa lösningen inte är att återvända. Att kriget inte är över och att de ska tänka sin och barnens framtid.
Vad kan Motalaborna bidra med för att hjälpa?
– Bra fråga. Jag har tyvärr inget bra svar. När kriget kom var det väldigt populärt att bidra och hjälpa till. Nu har alla vant sig med kriget och folk är inte lika engagerade längre. Tyvärr. För kriget är inte över, det pågår för fullt varje dag i Ukraina.