Efter att Ryssland invaderat Ukraina i februari agerade Taras Kuzmenko. Han startade en insamling för att hjälpa flyktingar och det tog inte många dagar innan han hade begett sig till gränsen mellan Polen och Ukraina.
– Jag skrev på Facebook vad som behövdes och efter bara halva dagen hade jag fått så mycket att det behövdes en hel lastbil, säger han.
Taras som själv är från Ukraina har kvar många av sina vänner och delar av familjen där.
– Min pappa är i Kiev och får inte lämna Ukraina. Han är 58 år och fortfarande i stridbar ålder.
Efter insatsen i våras i Polen har Taras fortsatt att hjälpa flyktingar som kommit till Motala. Han berättar om hur svårt det varit att hitta bostad åt alla som kommit.
– Det var en 72-årig tant, vi hittade ingen bostad åt henne först. Jag frågade och frågade men det var ingen som varken kunde eller ville. Efter ett tag tänkte jag att hon får bo hos mig. Men slutligen dök det upp en person som kunde låna ut en sovplats, säger han.
Han säger att många av de flyktingar som kom i våras i dag har något form av ordnat boende och att behovet är inte riktigt lika akut som det var för ett drygt halvår sedan. Det är i stället fokus på integration.
– För mig är språket viktigt, jag tycker att man ska lära sig svenska. Därför har vi språkcafé och arrangerar språkkurser, vi lär även ut hur man skriver cv:n på svenska så att man kan börja söka jobb.