Butiksinnehavaren har tidigare haft synpunkter på hur ombyggnationen gick till. Att det saknades viktig information till berörda om när och hur bygget skulle genomföras.
Stefan berättar att omsättningen, efter att bygget kom igång 2014, började sjunka på grund av ett svikande kundunderlag och det blev en rörig tid för honom och hans personal. Han förklarar också att han hade sparat ihop 360 000 kronor för att kunna byta ut en frys från 1970-talet, en viktig investering för framtiden. Men den planen sprack och istället tvingades han använda pengarna på andra utgifter för att inte behöva stänga.
Så småningom fick Stefan 145 000 kronor i ersättning från kommunen. Men samtidigt som han tackade ja till summan tvingades han också att skriva under ett papper om att han inte kommer att göra några fler ekonomiska anspråk, poängterar han.
Det är det som provocerar honom nu, när det visar sig att projektet Drottningplan blev tio miljoner kronor dyrare än beräknat. Det har diskuterats flitigt i media under senare tid och nyligen uttalade sig också Jan Sundström, verksamhetschef för gata och park:
" Vi har aldrig tidigare gjort ett projekt i den här storleksordningen. Det finns ingen vana vid att hantera så här stora projekt".
Efter att Stefan Hermansson tvingats spendera hela sitt sparkapital fick han nöja sig med 145 000 kronor från kommunen.
– Hur kunde man vara så nitisk mot oss som ville ha betalt för vad de ställt till med? Motala kommun har på ett sätt dragit mig under ytan. Det är inte svårt att tappa 100-150 000 kronor, men det är svårt att få igen dem. Vi släpar på förlusterna som vi gjorde, säger Stefan.
Även om affärerna har förbättras efter ombyggnaden går det inte i den takt som är nödvändig för en överlevnad. Fler lån varken kan eller vill Stefan ta och hälsan har också tagit stryk.
Han säger att han är fullt medveten om att det är tufft att driva en mindre butik i dag, oavsett om det pågår vägbygge utanför eller inte, att det krävs hårt arbete i konkurrensen med de stora. Samtidigt tror han att affären skulle ha haft en chans att leva vidare om inte ombyggnationen skulle ha slagit så hårt.
– Jag tror faktiskt det.
Nu är glädjen borta, efter att ha jobbat tillsammans med sin far, Per-Olof, sedan 1990-talet och sedan ha drivit närbutiken på egen hand de senaste dryga tio åren.
– Jag ger upp. Jag har inget att välja på, den här kampen är för lång.