Ni kan historien vid det här laget. Speedwaylaget Piraterna som i fornstora dagar bärgade SM-guld och bjöd Motala på egokickar har med buller och bång åkt ur Elitserien och står på den ekonomiska ruinens brant. Den fagre riddaren i form av Motala kommun rider i blänkande rustning in på sin vita springare för att komma till undsättning, med penningpungen i högsta hugg.
Sex miljoner kronor. Det kan tyckas vara en liten summa pengar ur ett större perspektiv, men ändå är det en faktor som kan göra skillnad på olika sätt. Pengarna skulle räcka till åtminstone tio lärartjänster under ett år, vilket skulle kunna göra stor skillnad för många skolelever.
Pengarna skulle ha kunnat bidra till att skapa fler välbehövliga platser på trygghetsboende för årsrika, ha gett en starkare kulturskola med fler utövare eller ha inneburit en förbättrad kollektivtrafik. Pengarna skulle kunna ge tak över huvudet åt de allt fler ensamkommande ungdomar som efter att ha blivit utkastade från tryggheten nu försöker fortsätta sitt liv i Motala med skola och fritid.
”Ställ inte grupper mot varandra” hörs ibland i debatter. Tyvärr är det nödvändigt när det handlar om att fatta politiska beslut. Prioriteringar måste göras utifrån de begränsade resurser som kommuner förfogar över. Politikerna måste se till vad som ur olika aspekter är viktigast att göra. Kärnverksamheterna måste gå först, därefter kan andra önskvärda saker få ta vid.
Pengar läggs nu, i ett ekonomiskt osäkert läge, på ett till synes överbetalt köp av några i det stora sammanhanget obetydliga byggnader som berör en liten minoritet motorsportfantaster. Deras engagemang ska förvisso inte förringas, men någon kommunal kärnverksamhet är det definitivt inte tal om.
Visst är det en engångsutgift, kan vi åtminstone hoppas, och det gör att den i ärlighetens namn inte är direkt jämförbar med alternativa satsningar där kostnader återkommer år efter år. Ändå är det relevant att titta på alternativen som finns. Kommunfullmäktiges sammanträde måndagen den 13 november kommer att bli mycket spännande att följa.
Även om pengarna i sig har betydelse är det principer som är det riktigt intressanta att titta på. Miljöpartiets agerande är ett sådant område. Partiet säger sig vara emot att stötta Piraterna på det föreslagna sättet, men verkar ändå inte komma att rösta nej till förslaget. Orsaken är att inte sabotera relationen med de andra styrande partierna.
Det är kortsiktigt taktiskt, men hur ärligt och trovärdigt är det gentemot väljarna? ”Vi tycker egentligen att det här handlar om för mycket pengar” säger partiets företrädare, som i samma veva snurrar in sig i ett resonemang avsett att dölja ett riktat och högst tvivelaktigt ekonomiskt stöd. Då är det åtminstone mer rakryggat att göra som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet – att stå upp för sin åsikt och agera därefter.
En annan princip av relevans är likabehandlingen av olika föreningar och idrotter. Vilka andra föreningar och vilka andra idrotter kan räkna med ett mycket generöst stöd som Piraterna föreslås att få? Finns det någon förutsägbarhet i frågan och vad säger övriga idrottslivet?