Ämnet tillgänglighet har förekommit på denna ledarsida vid upprepade tillfällen under de senaste åren. Att omotiverat stänga ute människor från samhällets vardag är nämligen inte acceptabelt, varken för den som specifikt kallar sig liberal eller för den som i allmänhet följer svensk lagstiftning. Nu är det dags att än en gång lyfta frågan om tillgänglighet, eftersom både Motala och Vadstena visar upp stora brister och får usla betyg i en nationell jämförelse.
Det finns många olika lagar och regler att ta hänsyn till när det gäller tillgänglighet, exempelvis FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, diskrimineringslagen, myndigheters ansvar för genomförande av funktionshinderspolitik, arbetsmiljö och lagen om offentlig upphandling.
Tillgänglighetsåret 2010 var tänkt att vara det år då Sverige på allvar skulle vara ett samhälle för alla, oavsett fysiska funktionsnedsättningar. Åtminstone var det ambitionen när begreppet lanserades tio år tidigare. Vi närmar oss nu ytterligare tio passerade år utan att arbetet närmar sig stadiet ”färdigt” i vårt avlånga land.
Att det finns mycket kvar att göra blir extra tydligt vid en titt i omsorgsföretaget Humanas årliga genomgång av kommunernas arbete med tillgänglighet. Slutprodukten kallas Tillgänglighetsbarometern och hade premiär just år 2010. Nyligen presenterades undersökningen för år 2018 och det var dyster läsning för den som befinner sig i Motala eller Vadstena.
Av landets 290 kommuner var det 214 som svarade på den enkät som utgör underlag för barometern. På plats 210 av dessa 214 återfinns Motala och placeringen återspeglar de uppenbara brister som finns i kommunens arbete med tillgänglighet. Inte heller Vadstena har mycket att skryta med, även om placeringen 165 är något snäpp åt rätt håll i jämförelse med förra året.
Men vad är det då för frågor som kommunerna ska svara på för att potentiellt kunna visa upp ett framgångsrikt arbete med tillgänglighet? Det är ingen raketforskning det handlar om, utan generellt enkla och fullt rimliga aspekter eller åtgärder som borde vara en självklarhet.
Att ha en tjänsteperson eller en förtroendevald som är ansvarig för tillgänglighetsfrågor, att översiktsplaner tar hänsyn till tillgänglighet, att ha mål för tillgänglighet och utvärdera dem, samt att ha tillgänglighet som en aspekt när bidrag ges till kulturverksamhet och föreningar borde inte vara några konstigheter. Men, det är det i Motala och Vadstena.
Som alltid med enskilda mätningar, enkäter och undersökningar av det aktuella slaget ska man vara medveten om att de inte nödvändigtvis speglar hela verkligheten på ett korrekt sätt. Däremot är de ofta indikatorer på att någonting behöver studeras och utvärderas närmare inför framtiden.
I topp bland kommunerna återfinns Halmstad, precis som förra året. Det är därför på sin plats för våra kommuner vid Vätterns strand att göra ett studiebesök i exempelvis Halmstad för att se och lära. Det finns många goda exempel att ta del av, om bara viljan finns.