Återväxten hos kandidaterna på valsedlarna i Motala och Vadstena är bedrövlig. Många partier redovisar inte ens kandidaternas ålder och av allt att döma brister partiernas förmåga att representera hela befolkningen.
Nu i veckan återstår blott hundra dagar till valdagen den 9 september. Det är både en kort och en lång tid, beroende på vilket perspektiv man har. Hundra dagar var den tid som Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin sade sig behöva för att rädda den svenska skolan, men vid det här laget vet vi hur det gick med den saken. Mycket prat och lite verkstad.
Verkstad är det däremot betydligt mer av från Valmyndigheten så här års. Många miljoner valsedlar ska tryckas och distribueras till landets olika hörn och vrår, allt för att vi ska kunna lägga vår demokratiska röst i urnan på valdagen. Det är en jätteapparat som ska styras. En vacker apparat.
En del av processen är att de olika partierna lämnar in underlag i form av listor på de personer som ska stå på valsedlarna. Därtill ska varje enskild person som ställer upp signera ett papper som lämnas in. Deadline för detta inträffade i april, men eftersläntrande partier jobbar fortfarande på att kunna finnas med på riktigt på valsedlarna.
Vilken information som finns om respektive kandidat varierar mellan partierna, det är helt upp till dem själva att avgöra. Valmyndigheten har inga krav på ålder, bostadsort, yrke eller annan information och därför är det till viss del svårt att dra några absoluta slutsatser av att gå igenom de befintliga listorna. Likväl finns det intressanta saker att reflektera kring.
En titt hos Motalas partier visar att det totalt finns över 230 kandidater för de i nuläget nio partier som har anmälda listor. Dessa fördelar sig i fallande storleksordning på 56 kandidater för S, 40 för L, 36 för M, 26 för KD, 25 för V, 18 för nya Trygghetspartiet, 14 för C, 11 för SD och 10 för MP.
Saker som sticker ut är att de röstmässigt sett små Liberalerna har näst flest kandidater och att Sverigedemokraterna har färre diton än sin utbrytargrupp. Vidare är storleksordningen 60 procent män och 40 procent kvinnor, åtminstone att döma av kandidaternas förnamn.
Av någon anledning har en klar majoritet av partierna valt att inte redovisa ålder på sina kandidater. Om det beror på att man inte anser att ålder ska vara en faktor i valet eller om man helt enkelt inte vågar visa fördelningen varierar säkert, men hos de partier som ändå redovisar åldern (S, V, SD, MP) är mindre än 15 procent under 40 år.
Motsvarande genomgång hos Vadstena visar på knappt 150 kandidater fördelade på 36 för Kons, 30 för S, 24 för M, 14 för C och V, 12 för KD och MP, samt 4 för L. Att Konsensus är största parti sett till antal kandidater är intressant att notera, likaså att könsfördelningen är aningen jämnare än i Motala: 55 procent män och 45 procent kvinnor.
Endast tre av partierna i Vadstena (Kons, S, MP) har valt att uppge ålder på sina kandidater, men sett till antal utgör de ändå hälften av alla kandidater. Även här är under 15 procent av kandidaterna under 40 år, varav blott en enda person är under 30 år.
Återväxten i den lokala politiska världen är alltså usel. Några enstaka yngre människor återfinns på listorna, generellt kan man inom den lokala politiska världen kalla sig ung om man är under 50 år. Det är ett stort underbetyg till de politiska partiernas förmåga att rekrytera nya aktiva från de yngre generationerna. Här måste det till nya tag efter valet.
Givetvis är det bra att många årsrika engagerar sig, men det behövs människor från hela samhället för att de politiska församlingarna ska fungera i sina roller som representativa för folket.
Tobias Josefsson