Under några år av politisk stabilitet med Solidariskt Motala vid rodret har det politiska livet i kommunen varit tämligen stabilt, för att inte säga stundtals tråkigt. Situationen har gett arbetsro åt både politiker och tjänstemän, men på senare tid har en spricka mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet å ena sidan och Vänsterpartiet å andra sidan blivit allt tydligare. Nu har sprickan förvandlats till en ravin i vilken samarbetet har ramlat ner i.
Konfliktämnen har inte saknats mellan de tre partierna. Samarbetet har inte fungerat tillräckligt bra, och att aktörer inom en koalition av det här slaget för en offentlig debatt är ett svaghetstecken. Det är tydligt att det är Vänsterpartiet som nu utses till någon form av syndabock i och med att de andra två partierna gemensamt gick ut med beskedet om splittringen.
På ett plan är det inte särskilt smickrande för den nu utkastade partnern, men på ett annat plan kanske det är just V som på sikt står som vinnare i jämförelse med S och MP. Anledningen till det är att de tydligt står upp för sin ideologi. Det finns mycket kritiskt att säga om innehållet i sak hos det tidigare kommunistiska Vänsterpartiet, som fortfarande har många historiska lämningar kvar, men att just prioritera sina grundläggande värderingar måste respekteras och kan också locka väljare.
S och MP kan också sägas stå upp för sin respektive ideologi på motsvarande sätt, men de lämnas nu kvar vid makten och går en mer osäker framtid till mötes – åtminstone i jämförelse med V:s nygamla oppositionsroll som ger dem fri lejd att agera som de själva behagar i olika frågor.
Det parlamentariska läget i kommunfullmäktige blir betydligt mer spännande för en politiskt intresserad betraktare och höjer valtemperaturen redan nu. S och MP har tillsammans 26 mandat, Alliansen 21, Sverigedemokraterna sex mandat och V fyra. Det innebär att Alliansen skulle kunna sätta käppar i hjulet för de styrande, under förutsättning att SD ger dem sitt stöd och att V inte stöder S och MP.
Det måste samtidigt påpekas att konsekvenserna av att V sparkas ut inte förefaller vara särskilt genomtänkta. Detta framgår tydligt av kommentarer från kommunalrådet Camilla Egberth (S) om att man ”inte har tänkt så långt” kring mandaten i fullmäktige och hur Vänsterpartiets tilldelade poster i nämnder och styrelser hanteras. Responsen ”det har vi inte tittat på än” är inte värdigt kommunens högsta politiker, det behövs betydligt mer konkreta planer än så i en turbulent situation.
Innebär splittringen av den styrande koalitionen att ett mer osolidariskt Motala väntar runt hörnet? Inte nödvändigtvis, men det som garanterat behövs är att S och MP måste bli betydligt bättre på att öppna upp för samarbeten med oppositionen. Att Vänsterpartiet får mindre makt är i sig en positiv förändring. Den nya situationen kan därtill potentiellt ge en mer dynamisk och konstruktiv diskussion på den politiska arenan, vilket förhoppningsvis gynnar kommunen på sikt.