I måndags klubbade Motalas kommunfullmäktige igenom den föreslagna detaljplanen för kvarteret Linden. När ärendet var uppe för beslut förra gången skickades ärendet på återremiss, men flera företrädare för oppositionen är besvikna över att det krävda omtaget av ärendet i praktiken innebar en bordläggning utan nämnvärd förändring.
Under fullmäktiges sammanträde fanns flera olika ingredienser att ta del av kring stadsplanering. Tidigt under mötet gavs en genomgång som behandlade hur kommunen använder moderna tekniska hjälpmedel för att möjliggöra bland annat visualisering av förändringar och analys av byggnaders olika effekter.
Kontrasten mot det moderna var tydlig gentemot den historiska utblick som ärendet om kvarteret Linden bjöd på en stund senare. Marken i fråga har varit i kommunens ägo i 40 år och har hanterats varsamt, då läge och förutsättningar har ansetts viktiga att ta vara på.
Kärnfrågan rörde åter igen om bostäder eller kommersiell verksamhet (läs: Coop) ska prioriteras högst på den aktuella marken. Majoriteten var på flera sätt tydlig med att verksamheten var viktigast. Socialdemokraten Ingrid Carlsson var rakast och berättade att hon anser att möjligheten att konsumera i den så taktiskt placerade ”köpladan” är av störst intresse. Bostäder är också välkomna, men var inte den främsta målbilden.
Oppositionen försvarade å sin sida benhårt ståndpunkten att bostäder är prio ett och måste finnas med på hela tomten. På västfronten intet nytt, alltså. Högst upp på barrikaden stod föga förvånande Liberalernas Kjell Fransson, som tydligt vurmar extra för området och dessutom har det historiska perspektivet. Den målande jämförelsen med hur varsamt Vadstena har hanterat ombyggnationen av rättspsyk visade på engagemanget och viljan att skapa någonting som på flera sätt passar i den aktuella miljön.
Det mest intressanta tillskottet till en mer eller mindre repriserad debatt i ämnet var kristdemokraten Nils-Ingvar Graans utläggning kring skillnaden mellan en återremiss och en bordläggning. En bordläggning är en enkel form av uppskjutning av ett ärende med syfte att skapa mer tid för eftertanke och diskussion, medan en återremiss handlar om att utifrån en eller flera aspekter omvärdera eller på nytt utreda förutsättningar eller effekter kring ett förslag.
Det blev dock inte mycket av det utifrån oppositionens kritik förväntade omtaget kring ärendet. Majoriteten genom kommunalrådet Camilla Egberth (S) förkunnade kort att frågorna redan var besvarade i det tidigare underlaget. Det klargjordes också att ärendet inte hade behandlats på nytt av Plan- och miljönämnden, vilket också fick kritik från Nils-Ingvar Graan som åtminstone hade förväntat sig en skriftlig motivering på de frågor som var orsaken till återremissen.
Slaget om kvarteret Linden är över för den här gången, men kriget om stadsbyggnaden i Motala är långt ifrån över. Det är inte långsökt att tänka sig att vi får se fler debatter och återremisser framöver, men då får de sistnämnda gärna göra skäl för namnet.