Sedan 2007 tillämpar Motala kommun principen om rökfri arbetstid. Åtgärden är i dag väl etablerad och som det förefaller även accepterad. Principen är enkel, nämligen att varken anställda eller besökare i eller i anslutning till kommunens verksamheter och lokaler ska behöva utsättas för rökning. Men följs verkligen detta i praktiken?
Av verkligheten att döma finns det uppenbara brister inom området. Nyligen uppfördes nämligen misstänkta konstruktioner på flera olika ställen med kommunal verksamhet i Motala. Det som gör dem misstänkta är dels utformningen och placeringen, dels inredningen.
Tänk dig en fristående carport med tak, tre väderskyddande tre-fyra meter långa väggar och en öppen sida. Just sådana konstruktioner har i Motala placerats i direkt anslutning till kommunala HVB-hem för barn och ungdomar.
Om det skulle röra sig om rökrutor står det i direkt konflikt med principen om rökfri arbetstid. Vad sänder detta för signaler till personalen, och än värre, vad sänder det för signaler till barnen och ungdomarna? Det måste vara tillräckligt svårt för personalen att motverka de utsatta ungdomarnas tobaksanvändning redan utan befintliga rökrutor. Det blir garanterat inte bättre av deras närvaro.
När MVT kontaktade kommunen och ställde frågor kring dessa potentiella rökrutor gavs först ett tvekande svar om att det förmodligen skulle röra sig om cykelskjul. En senare uppföljning gav ett fortsatt besked om att så var fallet, eller att det möjligtvis var ”uteplatser”. Det är dock oklart vad detta skulle innebära. Det medgavs också att det skulle kunna vara så att personer använde konstruktionerna för att röka i, men att det inte var kommunens tanke att så skulle ske.
Vissa kanske nöjer sig med den förklaringen, men det finns två problematiska faktorer att ta hänsyn till. Den första faktorn är att det påstådda cykelskjulet utifrån en generös uppskattning skulle kunna rymma ungefär tio cyklar, knappt hälften av den mängd som respektive boende förfogar över. Varför skulle kommunen, utan dialog med verksamheterna, bygga alldeles för små cykelskjul om man nu över huvud taget lägger ner resurser på att bygga dem?
Det skulle kunna bero på dålig planering, vilket kommunen upprepade gånger har visat prov på, eller att skjulen skulle kombineras med någon annan parkeringsyta för cyklar. Det är ett långsökt resonemang, men ändå inte helt otänkbart i sin stilla dumhet.
Den andra faktorn är däremot betydligt mer besvärande för den som hävdar att det rör sig om cykelskjul. Någon har nämligen införskaffat en stor askkopp för utomhusbruk och placerat den i aktuellt skjul, där ett cykelställ vore betydligt mer rimligt att tänka sig. Kostnaden för askkoppen i fråga är över tusen kronor och det är oerhört långsökt att tänka sig att ungdomarna på boendet skulle ha skaffat den bara för att ha någonstans att fimpa där det är förbjudet att röka. De har garanterat roligare saker att lägga energi och pengar på.
Mer troligt är att svaret på gåtan är enklare än så. Frågan blir därmed: bygger Motala kommun rökrutor? Om så inte är fallet, hur förklarar och tänker man kring den aktuella situationen?