Att Motala är en cykelstad råder det inget tvivel om, framför allt inte så här års när Vätternrundan har gjort entré och tagit över mycket av händelserna i centrum. Under de veckor som det gigantiska evenemanget pågår visar cykeln sin stora dragningskraft och förmågan att förändra liv. Samtidigt passar Motala kommun på att stärka cykelns ställning på olika sätt.
I vimlet finns många olika aktörer, däribland just Motala kommun som är en aktiv spelare ute på fältet. Att på detta sätt finnas ”där det händer” för att prata med människor och berätta om de många olika möjligheter till arbete som finns inom kommunens verksamhet är strategiskt rätt. Även om kommunen har massor att jobba med som arbetsgivare, inte minst när det gäller ledning och styrning samt hantering av tillsättning av chefer, är det ett måste att jobba brett i rekryteringen.
På temat cyklar är det också värt att uppmärksamma Motala kommuns nya initiativ när det gäller personalförmåner. Redan tidigare fanns ett generöst regelverk kring friskvårdsförmåner och nu väljer de styrande politikerna i Solidariskt Motala att komplettera detta med möjligheten för de anställda att skaffa en förmånscykel.
Vissa arbetsgivare väljer att ge delar av sin personal möjligheten att ha en så kallad förmånsbil. Den är kostnadsneutral för arbetsgivaren, samtidigt som den anställde med förmånen kan få betala mindre för bilen än om den hade varit privatägd, åtminstone om det är en miljöbil som drar nytta av sänkt förmånsvärde. På liknande sätt fungerar förmånscyklarna.
De lär dock primärt locka till sig intresse från människor i de större tätorterna. Landsbygden hamnar som vanligt på efterkälken, eftersom möjligheten att använda cykel inte finns på samma sätt. Om det finns en medvetenhet kring just detta hos beslutsfattarna är oklart, men en kvalificerad gissning är att den faktorn inte har varit uppe för någon större diskussion.
Häromdagen presenterade kommunen dessutom ytterligare en nyhet, nämligen att prioriterade gång- och cykelvägar kommer att sopsaltas även kommande vinter. Det innebär att snön sopas bort innan en saltlösning sprids ut för att motverka halka och snö. Det gör att fler kan cykla mer, året runt.
Det måste alltid gå att diskutera kostnader kring olika insatser och satsningar av de aktuella slagen. Kritiker kommer säkerligen att argumentera för att både förmånscyklarna och de sopsaltade vägarna är onödiga satsningar, medan majoriteten då kommer att stå på sig och hävda att de agerar korrekt.
En sak som oavsett dessa eventuella konflikter måste konstateras är att satsningarna är konsekventa och att de hänger ihop. Om de styrande politikerna nu väl har bestämt sig för att cyklar ska prioriteras på olika sätt är det vi ser framför oss just nu rätt sak att göra.
Dels försöker man ge fler möjlighet att använda en modern cykel, dels försöker man se till att de ska kunna användas även på vinterhalvåret. Förhoppningsvis kan det leda till mer välmående människor och en positiv inverkan på miljön i och med att det kan leda till färre bilfärder.
Det återstår dock att bevisa i den utvärdering som invånarna borde kunna förvänta sig.