”Det är skönare lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge” skaldade Verner von Heidenstam för drygt ett sekel sedan. Innebörden är sann än i dag, det är en tillgång att ha vilja och ambitioner, att våga och att försöka. Den passive, reaktive aktören hamnar inte sällan sämre till än den aktive, agerande.
Men, ingen regel utan undantag. Många ageranden hade mått avsevärt bättre av eftertanke och planering. Inte minst inom skolans värld finns det alldeles för många exempel på ogenomtänkta satsningar på olika områden, på senare tid rörande tekniska hjälpmedel i skolan. Begreppet ”en till en” med innebörden att varje elev ska ha ett eget digitalt redskap har funnits med oss ett tag nu, men har implementerats med väldigt varierande framgång. Inte sällan med ett fiasko som resultat.
Att satsa på digitaliseringen och de verktyg som krävs för en övergång till en modernisering och anpassning till 2000-talets uppkopplade värld är ett måste för både elever och samhälle. Däremot måste det göras med eftertanke, istället för att ofokuserat skicka in tekniken i klassrummet utan att varken pedagoger eller elever kan dra någon reell nytta av dem i undervisningen.
Många satsningar har fallerat på just det faktum att pedagogerna antingen inte har velat vara med om förändringen eller inte har fått de rätta förutsättningarna för att kunna vara med fullt ut. Satsningarna har i och med det förvandlats till symbolpolitik, ett uttryck för en förvisso positiv ambition men också en oförmåga att genomföra den. En väldigt dyr symbolpolitik.
När nu Vadstena efter mycket om och men väljer att haka på ”en till en”-tåget gör man det glädjande nog på rätt sätt. Steg ett är att se till att infrastrukturen med trådlösa nätverk och internetuppkopplingar är adekvata. För att ta en ålderdomlig jämförelse spelar det ingen roll hur vackra och bra fjäderpennorna är om det inte finns något bläck att använda.
Steg två är att utbilda personalen på ett relevant sätt. Att hitta de engagerade individer som har vilja och förmåga att visa vägen, att leda utvecklingen och att inspirera är ett måste. Tio personer är i Vadstenas fall utvalda för att få en första utbildningsomgång. Låt oss hoppas att kommunen tar väl hand om denna skara.
Steg tre är att sprida kompetensen bland samtliga pedagoger, vilket planeras via utbildning av samtlig berörd personal i början av 2018. Först en tid därefter, när kunskapen har kunnat få fäste och förändringen har kunnat bearbetas innan den genomförs fullt ut, kommer steg fyra. Att ge eleverna var sitt digitala verktyg.
Det vi bevittnar är en förmåga att analysera och dra lärdom av andras processer. Ibland är det bra att skynda långsamt och lära av andras misstag. Det är förvisso ingen garanti för att nå framgång, men när kultur- och utbildningsnämnden i Vadstena kommun på det här sättet förefaller agera både genomtänkt och långsiktigt strategiskt korrekt är det värt att lyftas fram i ljuset.
Motala kommun kanske borde slå en pling till grannen Vadstena och be om råd hur man planerar investeringar.