I en insändare häromdagen lyftes ett intressant ämne kring hur orimligt detaljerade vissa detaljplaner i Motala kommun kan vara. Det godtyckliga och minst sagt varierande regelverket kring materialval och färg på hustak är svårt att förstå. Vad är det som driver den överdrivna klåfingrighet som stundtals har fått råda? Varför får ett subjektivt tyckande om vad som passar sig när det gäller kulör ett så pass stort genomslag i kommunala regelverk?
Målbilden bör vara någonting helt annat. Med individens frihet som utgångspunkt ska det som grundprincip vara upp till fastighetsägaren själv att avgöra vilken takfärg som ska användas. Några tycker om rött, vissa föredrar svart, andra vill ha grått. Varför ska deras önskemål begränsas av byråkratiskt tyckande?
Visst är det så att även färg och materialval ibland behöver regleras på en ingående nivå i detaljplaner. Även för en pragmatisk liberal finns det gränser i hur saker bör se ut. Det ska dock begränsas i undantagsfall, exempelvis för kulturmärkta byggnader vars stil och karaktär ska bevaras över tid.
Detaljplaner i ett modernt samhälle ska huvudsakligen tala om vad marken ska användas till och hur infrastruktur ska placeras. Detaljplaner behöver inte vara detaljerade, åtminstone inte när det gäller färg och material. Vi behöver inte heller titta särskilt långt för att hitta exempel på kommuner som har förändrat sin hantering av detaljplanerna. Linköping är ett tydligt exempel, där idéer om att arbeta bort detaljstyrningen för taken har blivit verklighet.
För tio år sedan var det inte särskilt många som byggde solcellsanläggningar på villatak. Visst förekom det, men inte alls på det sätt som vi har sett under de senaste åren. I dag sätter detaljplaner alldeles för ofta stopp för solceller, enbart på grund av deras färg. I en situation där vi behöver arbeta mycket aktivt med att skapa mer fossilfri, grön energi är det helt galet att färg på takpannor ska sätta stopp för klimatarbetet.
Tittar vi framåt ytterligare tio år, vem av oss i dag vet vad som har hänt då? Kanske har det kommit något nytt material eller en ny färg som kraftigt förbättrar energiupptagningen. Varför ska då klåfingriga detaljplaner från 2020-talet sätta stopp för utvecklingen, enbart för att någon där och då bedömde att röd skulle vara den allenarådande takfärgen i ett visst område?
För en frihetsälskande liberal är individens möjlighet att påverka sin egendom viktig, även när det gäller färg på tak. Mer takpanneliberalism åt folket!