Ni läsare som inte vill ta del av analyser kring det politiska spelet i Motala kommun kan sluta läsa här, ta en skön helgvila och vara välkomna åter till MVT:s ledarsidor i nästa vecka. Ni andra är varmt välkomna att fortsätta ta del av reflektioner kring de lokala politikernas uttalanden och möjligheter att komma framåt i ett mycket knepigt läge.
Dagen börjar med en snabbrepris av den senaste tidens dramatik i Motala. Efter valet den 9 september stod det klart att det tidigare styret i form av Solidariskt Motala, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, inte längre nådde egen majoritet.
Det stora blocket i den tidigare oppositionen utgörs av Alliansen Motala, bestående av Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Denna kvartett stärkte samtidigt sin position kraftigt, sett till valresultatet. Utifrån det gick partierna ut med beskedet att de i egenskap av största block avsåg att regera Motala under de kommande fyra åren.
Detta gjorde partierna trots att de inte når egen majoritet. I och med det hamnade det tredje hjulet, Sverigedemokraterna som också stärkte sin position i valet, i en vågmästarroll. Situationen är alltså snarlik den i riksdagen, med skillnaden att Alliansen i fallet Motala är en större gruppering än de rödgröna partierna. Alliansen baserar nu sitt minoritetsstyre på en from förhoppning om att ökad dialog och större öppenhet ska ge möjligheter att navigera sig framåt.
Ledarsidan har tidigare varit inne på att det är lite väl mycket begärt av partierna i opposition att acceptera ett sådant styre. Så ser nu inte heller fallet ut att bli, för redan innan arbetet i den nya fullmäktigeförsamlingen har kommit igång är det politiska rävspelet i full gång.
Sverigedemokraterna i Motala gick i veckan ut med ett klargörande om att de i nuläget kommer att stödja det rödgröna blocket, utan krav på motprestation. Det skulle kunna vara ett rimligt förhållningssätt för att skaffa sig inflytande, men motiveringen till ställningstagandet är minst sagt långsökt.
Den handlar nämligen om Alliansens agerande i riksdagen. Händelser som befinner sig mycket långt ifrån den kommunala nivån på hemmaplan, händelser som de lokala partierna har noll och intet inflytande över. Hur ska Erik Backman (M), Jan Arvidsson (C) och de övriga kunna ta ansvar för vad deras respektive partivänner gör eller inte gör i en helt annan församling än kommunens?
Motiveringen berör också att Alliansen via sin passivitet har släppt fram en andre vice talman från Vänsterpartiet, i stället för att rösta för Sverigedemokraternas kandidat. Det gör enligt uttalandet att SD inte kan tänka sig att stödja Alliansen. Men skulle det verkligen utifrån den motiveringen vara mer logiskt att ställa sig bakom ett styre där just det så förhatliga Vänsterpartiet ingår? Ett styre där Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som aktivt röstade för V-kandidaten, ingår?
Sverigedemokraterna agerar på ett sätt logiskt, eftersom de har ett guldläge att utifrån sin av de andra partierna skapade vågmästarroll försöka få inflytande. Samtidigt agerar de helt ologiskt, eftersom de hittills motiverar sitt agerande med att några helt andra gjort någonting helt annat någon helt annanstans. Bättre kan ni.