Två av tre riksdagsledamöter har under 2016 utsatts för trakasserier, hot och/eller våld. Inom landsting/region drabbades var tredje fullmäktigeledamot och på kommunnivå var fjärde fullmäktigeledamot. Det lär bli ännu värre under valåret 2018.
Smaka på siffrorna. Det är mängder av människor som får ta dessa smällar, vilket är helt orimligt. Situationen måste tas på stort allvar och attityden måste förändras.
De förtroendevalda är människor med känslor, precis som alla andra. De har bra och dåliga dagar, de har starkare och svagare sidor. De är inga robotar som lyder order, de är inga känslokalla cyniker. De är inte heller karriärjägare eller pengasökare, åtminstone inte särskilt lyckade sådana.
Med detta sagt ska det kunna ställas höga krav på förtroendevalda politiker, på alla nivåer. De behöver inte kunna allt om allting, men väljarna ska ändå kunna förutsätta att de folkvalda anstränger sig på olika sätt. Närvaro är en vital ingrediens, förberedelser inför möten en annan och aktivitet på möten en tredje.
För att en folkvald ska kunna uppfylla sitt uppdrag krävs samtliga tre, men det brister på en del håll. Detta måste också kunna uppmärksammas och det handlar inte om att spä på politikerförakt, utan just om att ställa rimliga krav på den som på eget bevåg axlar demokratins mantel.
Denna ledare kommer fortsättningsvis att fokusera på oppositionens aktivitet i form av de tre huvudsakliga verktyg som de, utöver budgetar, har möjlighet att använda. Det handlar om motioner (konkreta förslag), interpellationer (debattväckande frågor) och enkla frågor (korta ja/nej-frågor). Redovisade siffror i tabellerna nedan är antalet aktiviteter under nuvarande mandatperiod fram till maj 2018.
I Motala har oppositionen varit tämligen aktiv, inte minst Sverigedemokraterna som har bombat på med 53 motioner. I övrigt är nivån kring oppositionens mängd initiativ rimlig, även om man alltid kan önska mer. Det är samtidigt en fråga om kvalitet, inte enbart kvantitet.
Vadstena är aningen mer komplicerat att studera, i och med att olika majoriteter har funnits, men känslan är att det relativt vitala debattklimatet inte speglas i antalet redovisade aktiviteter. De enkla frågorna är i princip utdöda och kan ha ersatts av andra diskussionsformer.
Under den period som siffrorna omfattar har det i snitt förekommit tre aktiviteter per månad i Motala, respektive en och en halv aktivitet per månad i Vadstena. Vissa kalendermånader är mötesfria, vilket ger ett högre verkligt snitt per sammanträde.
Det kan som sagt alltid bli bättre, men denna enkla granskning är ändå någon form av mått på att oppositionen i de våra båda kommuner försöker att göra sitt jobb i form av att granska, utmana och ifrågasätta majoriteten.